Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sprengtporten, Jakob Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sbrengti’ orten, Jakoh Magnus. 180
de Spr. i underdånigare ton, ehuru han skref sig upp till
allt större häftighet. Han nämner om den tid, dä han var
nästan utan rival i Konungens förtroende, men att just detta
retat hela hofvets afund och gjort honom till martyr på en
plats, der han mot sin vilja nödgats qvarstanna. Han
utpekar särskildt en fiende, hvilken han kallar den infame.
(Denne lär han särskildt utmanat, börjande utmaningen: Du
infama niding!). Han förnyade afskedsansökningcn,
åberopande sin helsa. Det beviljades nu och Konungen skref: "I
det ögonblick, dä jag ser mig från eder skiljd, kan jag ej
neka mig den tillfredsställelsen att för eder upprepa hvad
jag i dag förklarat inför Rådet (då jag förkunnade att jag
gifvit efter för det beslut ni tagit), att det är eder ensam
näst Gud, som den äran tillkommer att hafva frälsat vårt
gemensamma fädernesland ifrån den bedröfliga belägenhet,
hvari det sig befann, och ifrån den ännu olyckligare
belägenhet, som väntade och på så nära håll hotade detsamma.
Ni kan deraf dömma, hvad det skall kosta mit hjerta. . . .
Njut der (i edert lugn) den ljufva tillfredsställelsen, att se
edert fosterland genom edra åtgärder räddadt och af
vissbeten att med eder taga saknad, aktning, vänskap och
tacksamhet af den som alltid skall vara eder väl affectionerade
Gustaf."
Dermed följde ett pensionsbref på 30,000 dlr s:mt
årligen, jemte tillåtelsen alt få personligen uppvakta. Spr.
nekade mottaga pensionen, men Konungen förklarade att
den då skulle utbetalas för hans arfvingars räkning, så länge
ban lefde: och det blef dervid.
Geijer yttrar, dä ban slutat historiken om afskedet:
"Man ser hos denne man ett häftigt, oroligt, äregirigt, men
i grunden hederligt sinne. Han kan ej lida den ungdom,
hvilken nu vid hofvet gör sig gällande, och de gamle
parti-gängarne (numera konungamaktens underdånige tjenare) låta
honom med allehanda förtret umgälla alt han gifvit planen
till revolutionen. Med dennas frukter blef ban alltmer
missbelåten och plågade, ur sin enslighet, Konungeu med
me-morialer och skrifvelser af det skarpaste innehåll och
uppfyllda af de mörkaste förutsägelser." Geijer anför prof.
Sällan var väl en undersåte ett sä hörbart samvete för sin
Kung. T. ex. "Man beskyller E. Maj:ls charakter för så
mycken duplicité, alt E. Maj:t hvarken eger eller kan ega
någon uppriktig vän och tjenare." "E. Maj:ts svaghet för
gunstlingar, E. Maj:ts besynnerliga inclination för’ungdom
och favoriter, som åstadkommit så mycken indisciplin, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
