Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Stenbock, Gustaf Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbock, Gustaf Otto.
29 K
fienden åtskilliga gånger "repousserades"; men fiendens
öfvermakt var alltför stark, och det var mera ögonblickets
utbrott än följd af ett öfverlagdt omdöme, då fursten kom
ensam åter med St. och Carl Gustaf utropade, som man
allmänt tror sig veta: Då f-n tog getterne, kunde han tagit
bocken med. Detta var d. 24 Nov. 1659.
Jens Bircherod, sedan Biskop, anför i sina Dagböger
1658 — 1708 (han bodde då i Odense), alt Stenbock kom
d. 15 Nov. med 900 man friskt fotfolk, att d. 24 Nov.
Svenskarne drogo ut mot Danske samt de allierade
kejserlige, Brandenburgare, Polackar och Holländare, att
Fältmarskalken Eberstein, som förde avantgarden, först måste
bida, att alla i första sammanträlfningen blefvo
repoussera-de, men att Fältmarsk. Schack med danska och holländska
arméen derefter höggo in på Svenskarne och Polackarne
mest furieust, sedan deras Öfverste Passasinski i slaget
omkommit. Svenskarne drogo sig då in i fästningen Nyborg,
sedan de slagit 500, men förlorat 3000. Om natten i mörkret
hade Hertig Philip och Gr. G. O. St. flytt på en liten båt
från Nyborg till Korsöer, men d. 25 Nov. måste de
belägrade, som begärde att få aftåga, alla gifva sig fångne. Att
der begära seger, var orimligt. Danska sägnen anför, att
Fursten och Stenbock på flykten från Nyborg till Korsöer
engång måste dölja sig i ett ihåligt träd.
St. återvände till Skåne och Danskarne hämnades på
den besegrade genom att slå en skådepenning, afritad i
Ja-cohæi Mus. Reg. p. 11. Sect. v. Tal», vm Jtf 10 och i Van
Loons Histoire metall, des Pays-Bas T. II. p. 455.
Skjöldebrand, som var mäktig bedömma St. såsom härförare och
som särskildt granskat, under författandet af sin Histoire de
Charles Gustave, hvad som är kändt om detta Svenskarnes
nederlag, yttrade sig i varmt försvar lör St. mot en som
framställde händelsen såsom fördunklande Stenbocks ära. Han
var viss att i en slik ställning man blott genom att kräfva
underverk kunde fordra af St. en seger. Ne Hercules
qui-dem contra duos. Att alla fiendens troppar kunnat samlas,
var ej Stenbocks fel, som ej anlände förrän detta fel begåtts.
Carl Gustaf hade ej fått andra tankar oro Stenbocks
anförare-egenskaper genom de olyckliga följderna af den
svåra ställning, derur ban hoppats af St. förhjelpas. När
ban begaf sig till riksdagen i Götheborg, uppdrog ban
således honom, som inölt sin Konung i Helsingborg, omsorgen
för hela arméen i Danmark under Konungens frånvaro, ehuru
commandot ännu tillhörde pfaltzgrefven. Då Carl Gustaf för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
