Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Stenbock, Gustaf Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenbock, Gustaf Otto. 29 K
sande och onyttiga ambassader. Svårligen kan man antaga,
alt Riksamiralen härunder gjorde hvad hans pligt var, om
han, näst efter de varmaste remonstrationerne for flottan,
deltog i pluralitetens förtryck af Bjelkcska
hushållsgrund-satserne. Fryxell, som funnit att mänga blad af Stenbocks
krigiska lager ned föllo från hans hjessa vid nederlaget på
Fyen, nekar honom den fredliga eklöfskransen såsom civil
embetsmän. Om den plats i regeringen, hvartill ban
"trugat sig mot högadelns vilja", heter det hos den
häfdatecknare, som lasit mest af dessa liders egna acter och
omdömen: "Stenbock kom på en plats, hvars göromål han ej
mäktade uppfatta, hvars åliggande han ej mäktade uppfylla,
hvars frestelser ban ej mäktade motstå; men en plats, hvars
höjd ådrog honom både af samtid och efterverld den
oundvikliga granskning, som ej låter något fel slippa oanmärkt.
Som Riksråd och till och med som Riksamiral deltog han
föga i öfverläggningarne ocb det lilla, han sade, var litet
äfven till innehållet." Jens Juel skref: "torde hända att Gr.
St. är en man af stort förstånd; men för mig har han hållit
det så hemligt, att jag aldrig kunnat upptäcka det." Det
omdömet är dock af en politisk fiende. Danska ministern
fann också, som vi framdeles få se, att Magnus Stenbock
var "ett magert geni." Utan tvifvel var G. O. St. af ett
praktiskt förstånd, som Carl Gustaf ansåg utmärkt bland hans
jemnlikar. Vid Fryxells yttrande: "När flottans ärender
föredrogos i rådet, var det aldrig St. utan Nils Brahe, som
förde dess talan", fä vi anmärka, att aldritj St. utan bör
ändras till merändelt. Se Dandl, till Carl XI:s Hist. IO:e
saml. s. 17, IS, 19, 20. Den 3 Dec. 1009 yttrar
Riksamiralen: Jag hafver så ofta påmint huruledes Amiralitetet må
blifva hulpet, men intet dermed uträttat, fy lemnar jag nu
till en annan att tala derom. Gr. N- Brahe fortsatte då:
Jag ser etc.
Då kriget utbröt 1075, var flottan, säges det, väl i
ordning, men motväder höll St. i sju veckors tid i Elfsnabben,
derefter mötte honom nära Carlsöarna vid Gottland eu häftig
storm, som förstörde fyra skepp, hvarpå Riksamiralen på
flaggmännens och öfrige i sjöväsendet länge öfvade
officerares tillstyrkande sökte svenska hamnen, särdeles bevekt
genom inritad sjukdom bland manskapet och den långt
framskridna årstiden. Riksamiralen dömdes nu alt ersätta bela
förlusten, till och med hvad sjöfolket förtärt. Denna dom
väckte stort uppseende, så mycket begripligare som ingen
ens synes misstänkt någon annan oisak, än den gamle Gene-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
