Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stenbock, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Sten ii ocx, Magnus-
rum utfärdade han d. 17 Jan. ett tryckt öppet bref till
svenska folket, som ar fullt af både snille och hjerta,
aftryckt hos Loenhom. Han skref ett Circulär till
Öfverstarne d. 10 Jan. 1710, som slöt: "Trouppernas
beklädning är och har ofta varit ringa, men Guds hand har ändå
varit med de svenska och satt i deras bröst ett frimodigt
hjerta, fastän kroppen varit betäckt med utslitne vallmans
och allehanda brokota kläder och jag hoppas att samme
mäktige Guden lärer ock nu ej vika från sitt folk, att
Sveriges trolöse fiender måtte få lika stryk af en illa klädd
svensks hand; och försäkrar jag mig till Guds namns ära
och för landets bästa med min sista bloddroppas uttappande
contribuera skola."
Med de eländigast klädda soldater, Stenbeck sade sig
ha sett — de småländska getherdarne —, hvaraf 7 à 8000
nedfördes från Wexiö, började St. sina skärmytslingar i
Skåne, under hvilka han öfvade sitt manskap, jagande
Danskarne till — Helsingborg, der han samlat alla sina
krigskrafter. Med GOOO ryttare och 8000 fotknektar (deraf
15,850 kunde deltaga i striden) angrep han d. 20 Febr.
1710 på slätsen ofvan Helsingborgs "kärna" den hit
retirerade eller tillbakadrifna danska hären af 15,000 man, hvaraf
4000 stupade, 5000 togos till fångar och 5000 sårade flydde
inom stadens murar. 29 kanoner och en mängd fanor
eröfrades som segertecken. Flera tusen tunnor säd och öfver
6000 hästar förstördes af de flyende för att ej öka de
se-grandes byte. Sedan har Dansken ej som fiende landstigit
på skånska kusten. Ryssland förhindrade att ej fred straxt
derpå följde. Ännu voro Skandinaviens folk och Konungar
nog blinda att låta Slaver-fursten egga den ena
skandinavism stammen emot den andra, hvaraf enda följden kunde
blifva att begge djupt försvagade af inbördes strider skulle
slutligen eröfras af hans vapen eller — för att väcka en
mindre afund i Europa — af hans politik.
Anfall skedde, som vanligt vid dylika tillfällen, äfven
från Norge, för att fullt splittra Sveriges krafter. St.
sändes dit och fienden drog sig inom sina bergmurar.
Senaten företog sig att belöna St. på ett sätt, som
skulle väcka Kon. Carls afvoghet. Långsam i det, som ej
tålte uppskof, skyndade den nu med ett steg som ej
hastade, att nemligen utnämna honom till Fältmarskalk. Först
stadfästade Konungen utnämningen; men hade förut belönt
på ett något eget sätt, likväl först efter ett år. I Mars
1711 blef St. insatt i Rådet med mindre lön än han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
