Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernhjelm, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J2
Stjernhjelm, Georg. J)
af Schlyter. Den är, såsom vanligt, grundlig och
oemotsäglig; vi kunna endast såsom mildrande omständighet
hänvisa till Wieselgren III. 277.
Om man måhända kör undantaga våra äldsta
bibelöfver-sättare, hvilka ådagalade en berömvärd omsorg om språket
(jfr Sv. Spr. Hist. af Petersen, s. 59), så var S. den
förste, som på modersmålet nedlade något allvarligare studium.
Gerna riktade han vårt språk med lån från de germaniska
systrarna. I företalet till Baculus Carolinus yrkas härpå:
"Hvad de Tyska ord och ordsätt, som dagligen hos oss
inrita, belangar; så äro dessa begge språken, Tyska och
Svenska, två fullbördiga systrar, af en den urålde förste
Japbe-tiske Skythiske modern födde, och är i sjelfve ätten ingen
skildnad, fast de synas något särskilde i deras bonad och
munlag." Hvad beträffar sådana germanismer, som
Romersk, närrisk, hafva de sannolikt inkommit i texten
genom förvållande af tryckerikonstförvandterne, som då ofta
voro infödda Tyskar. — Genom sådana linguistiska
bemödanden började värt språk återvinna en sjelfständig charakter
och afvika från den danska vekhet, som, märkvärdigt nog,
just efter unionens upplösning synbarast framträdde (jfr
Petersen, s. 09). Ehuru af S:s enstaka bemödande ej något
märkbarare inflytande under hans lefnad kunde visa sig,
dröjde det dock ej länge, innan en noggrannare
grammatikalisk bearbetning af språket företogs, och "Vårt dunder a,
som hafver högsätet för det Danska e" (Tjällman, Gram.
Suec. s. Cl), började insättas i sina gainlaf rättigheter.
Det är en verklig förlust för Svenska allmänheten, att
så många af S:s vetenskapliga verk aldrig blifvit utgifna.
Saknaden häraf uttalade sig redan 1818, då S:s
Vitterbets-arbeten utgåfvos, i Journalen, der i en recension öfver
desamma yttras: "Det är skada, att Utg. ej meddelat något af
S:s stora prosaiska stycken, ty onekligen är hans prosa i
anseende till stilen och språkets renhet öfverlägsen hans
poesi och ett verkligt phænomen i hans tidehvarf." Bland
dessa, som förvaras på Kongl. Bibliotbeket, äro
philosophiska uppsatser, af hvilka det synes, att S. omfattat den
Plo-tinska philosophien. Det är då ej oväntadt att finna honom
beskylla Cartesius för att philosopbari sine mente. Hvad
S. menade med mens, upplyses i Ekholms Krit. och Hist.
Handl. sid. 134.
Här torde vi slutligen få anföra några ord om det S.
orätt tilldömda poemet "Tidens Seder", hvarom vi förut
yttrat oss i Litt. Fören. Tidn. 1838 samt i Höppcners bio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
