Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stobæus, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S t o d æ u 9, Anders.
61
och såg på en gång 14 fallvexta söner. Märkligast af dessa
var Anders Slobcetts, så kallande sig af sin födelseort, af
hvilken sedan, följd af son och sonson, lärarekallet i den
classiska humanismen vid Lunds akademi sköttes i en tid,
då latinska litteraturen var ett hufvudmedel för den
humanistiska bildningens utspridning. Sällan framvisar
lärdomshistorien en dylik series. Han föddes 1642. Kom vid 8
års ålder i Köpenhamns schola, der han snart skref latinsk
vers, som väckte- lärarnes förundran. Studerade äfven i
Greifswald. 1664 Collega och 1669 Rector i Christianstad.
Magister i Lund 1670. Genom en latinsk Ode, ännu
förvarad på Löberöd, vann han Grefve M. G. De la Gardies
uppmärksamhet och var en tid hans Bihliothecarius. Utnämndes
på Grefvens förord till E. O. Poeseos Professor i Lund.
1682 Eloqu. & Poes. Prof. Ordin. 1687 Historiarum & Poes.
Prof. 1682—83 hade han varit t. f. Bibliothekarie; blef
1708 Akademiens ord. Bihliothecarius, med bibehållande af
sitt professorat. Rector var ban 1684, 1691 och 1706.
Han satte derföre på sitt porträtt (förvaradt på Lunds
bibliothek) den ofta upprepade versen:
Ter Pindi Rector scmpcrijue PoPta Stobæus.
Han skref äfven svensk vers; utgaf sin sång öfver segren vid
Helsingborg 1710 både på latin och i svensk öfversättning.
Han dog d. IS Dec. 1714.
Hans främsta förtjenst låg i hans ifver att sprida det
ljus, hvaraf ban sjelf hunnits, bland sina samtida. Han var
alltid verksam, hade alltid brådt om, talade gerna och ej
minst gerna om sig sjelf. Men denna egenkärlek var ett
barns. Han bidrog i hög grad att försvenska Skåne och
var svensk af öfvertygelse om Sveriges företräden i
väsendtliga hänseenden. Hans svenska stil, af ingen berömd, var
synnerligen uttrycksfull och stod framom anseddare
framtidas. Om den latinska, ehuru högt berömd af A. Rydelius,
kunna vi ej yttra oss lika fördelaktigt. Den var alltför
grann, utan hänseende till ämnet, öfverhöljd med
vältalighetens alla prydnader som en bondbrud af byns alla
kleno-dier. Den latinska versen är mindre ståtlig, men
angenämare att läsa. Verksamhet, som fordrade ordning i det lilla,
passade honom mindre. Med allt sitt nit för Lunds
bibliothek styrde ban ej kassan bättre, än att de 676 dal. s. m.,
som influtit 1708—1714, var och blef länge efter hans död
en skuld till bibliotheket. I historia och antiqviteter
började haa draga uppmärksamheten från den classiska till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
