Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stobée, Lorens Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
S t o n È t., Lorens Christopher.
som amma åt Fenrik H. Hærlins lilla kärn, och kom efter
nästan ett helt års förlopp inom svenska gränsen 1716.
Imedlertid hade officiell underrättelse om hans död bekräftat
det förut varande ryktet, hans hustru sörjde, vännen
Gyl-lenroth skötte husets affärer och friade; hon hade vedervilja
för förslaget ur hjertats synpunkt, men insåg dess
gagnlig-het för hennes svaga ekonomi. Det berättas att Stobée
anlände just då G. första gången fick trycka den eröfrade i
sin famn. Stobée hade vandrat till fots öfver 200 mil, då
han som Odysseus återkom till sin något svaga Penelope.
Han ankom till K. Carl XII i Skåne 1710, samlade alla
pengar ban förmådde skaffa och sände sina vänner i
Archangel. Men då Stobées ankomst sports af Gouverneuien i
Archangel, lät han förvånad uppgräfva sin fånge, fann der
skelettet af sin björn och hämnades på de trogna vännerna,
hvaraf de förtrognaste sändes till Sibcrien, deribland Dumky,
som först 1723 återkom. Stobée blef straxt efter sin
hemkomst sänd till Svinesund, der Sundsbergs fästningsverk
skulle uppföras. Åtföljde derifrån 1717 Hans Maj:t till
Skåne, der han fick trälsamt arbete med förfallna
fästningsverks iståndsättande och nya redouters m. m. anläggande.
1718 delogerade ban de Danske vid Orja skans i Norge,
hvarifrån han kallades till Fredrikshalls belägring. 1719
blef han Öfverste vid Fortificationcn. Hade 1720 eller
1723 *) ett svårt äfventyr, som väl bevisar, att ban ej
ansågs vara rätt tillgifven dem, som vunnit mest på Carl XII:s
död. Vid 1719 års riksdag invaldes han i Secreta-Utskottet
efter sådane, som blifvit oRiks-Rådcr, men synes likväl ej der
ha gjort buller af sig. Åtminstone finnes intet utlåtande af
honom i de tryckta protokollerna. Det kan således vara
möjligt, alt blott personlig fiendskap ocb kärlek drifvit
Capi-taine Gyllenroth till sitt nedriga steg. Traditionen, liksom
Dumky vilja veta att han ännu med något hopp älskade
Öf-verstinnan Stobée, hvilken ban önskade se enka. Bonde
berättar i sina "Historiska upplysningar", huru något efter
riksdagen 1720 (den slöts d. 7 Juli) en skälm, som gaf sig ut
för att vara Öfverste Stobéus, talade förgripligt om Konung
Fredrik till Hertigens af Holstein förmån (det skedde på ett
offentligt värdshus). Capitaine Gyllenroth angaf detta hög-
*) Gezelius skrifver 1722 (då ingen riksdag var): i Sv. Merc.
Dec. I7S7 p. 684 står 1723. Vid 1719 voro Gyllencreutz,
nöp-lien, Äkerbjelin, Stjerneld och Stobée räknade som hufvudmän bland
de missnöjde med sakernas gång. De ville ha kriget kraftigt
fortsatt. Ilandl. rör. Skand. Hist, VII. 260, 262.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
