Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sture, Sten d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Sture, Sten d. y.
4. STURE, STEN d. y.
Sten Sture till Ekesjö ocb Penningeby var Riks-R- och
Höfvidsman på Nyköpings slott 1497, Höfvidsman på
Vesterås och Riddare 1490, Höfvidsman på Örebro 1510 och
i Stockholm 1511; efter fadrens död Sveriges Rikes
Föreståndare 1512. Skjuten vid Rogesund i benet d. 20 Jan.
1520; död deraf under vägen till Stockholm d. 9 Febr.
Begrafven i Gråmunkeholms kloster; uppgräfd och uppbränd
på Södermalm af Christian II d. 0 Nov. s. å. Gift med
Christina Gyllenstjerna, som gifte sig såsom "Sturens enka" med
Johan Thuresson (Tre Rosor) 1527. Sten Stures och Christ.
Gyllenstiernas barn: I. ]Sils Sture (se M 4a.); 2. Svante
Sture (se JTf 5); 3. Gustaf; 4. Magdalena: begge döde i
Blå Tornet i Köpenhamn, i sin moders sköte. 5. N.N.Son,
död 1520, begrafven och sedan bränd med sin fader.
Riksföreståndarne Sture höra, som vi anmärkt, till vår
Rikshistoria ocb inlagas ej bär, der regenter ej få upptaga
rummet, såsom tillräckligt tecknade i andra verk. Vi
anmärka blott, att desse Riksföreståndare visst bidrogo att
lossa det Unionsband, genom hvars slitande Ryssen uppstigit
från en asiatisk hord, inträngd i Europa, till Europas mest
hotande makt, sedan ban trängt den ostligaste stammen i
ett splittradt Skandinavien inom Östersjön; men Sturarne ha
också ärofullt bidragit att väcka svenska nationalkraften till
medvetande och derigenom verkat, att Wasarnes envälde de
jure aldrig kunde bli det de facto, hvarigenom sjelfva
hi-storismen i Sverige måste kämpa för folkfrihet. Den
smädelse K. Hans slungade öfver Hr Sten d. ä:s graf, Bönderne
som Gud skapat till slafvar, har han gjort till Herrar, står
ärofullare än en mausolé på hans stoft. Och Svante och
Sten d. y. måste fortgå på samma bana, under samma
politiska ställning. Genom denna för dem nödvändiga
opposition, ej blott mot Aristokratien, utan ock Hierarchien,
hvilka begge ville föreställa konungamakten, hvaraf skuggan
allena skulle få sväfva öfver thronen, förbereddes
Reformationens segrar. Och sjelfva den olycka, som låg i
upplösningen af Skandinaviens enhet, under det att riktningen bort
vara utbildning af det ofullständiga i Kalmar Unions-utkastet,
hade ej blott ett ondt — det redan antydda Rysslands
uppstigande som ett lejon ur öcknen, utan ock ett godt; om
hvilket vi här böra erinra, för att mildra det hårda i det
nyss anförda klandret öfver våra Riksföreståndare. Skulle
Sverige, som en tredjedel af ett Skandinavien, till hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
