Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Sture, Svante Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 S t u ii ii, Svante Stensson.
ifrån. Nu ville de göra Svante till en mäktig Herre i
Sverige, blott ban lemnade sig i deras händer, varnande
honom för alt bli i en Hertigs hof, der interesset kunde vara
alt utrota en för mågen i Sverige farlig person och mera
sådant. Nu hörde både Möller och Krabbe Svantes svar.
Han sade: Jag är en ung oförfaren person och vill ingalunda
företaga mig en sådan handel mot min Konung och
fädernesland. först skulle det vara min moder, slägt och vänner till
evig sorg och bedröfvelse och jag sjelf skulle förlora allt mitt
arf och eget i Sverige. Då afbröt Meijer: Vi Herrar af
Lübeck äro rike och mäktige nog. Mister J nugot i Sverige,
vilja vi gifva eder fyradubbelt igen; och få vi icke
öfverhanden öfver Kon. Gustaf, så skola vi hota att dock bekriga
honom, tills J får allt edert igen. Då nu Sv. åter talade
om sin trohet mot K. Gustaf, blef Borgmästaren vred och
svor till: Vill J det icke i Guds namn, så skall J göra det
i Djefvulens nsrnn. Om ett par timmar kom en Kådsherre
Henrik Reyhasen med 50 ryttare. Han tog St. med våld
och förde honom till Lübeck. Han inkvarterades i Borgmäst.
Mcijers hus, der ban låg i sex dagar. Kom sedan till
Herman Israel, der han hölls inne i tre veckor; had så att få
annat bärberge, då ban kom till Henr. Warneback. Sture
hade nödgats att ge "handsken" åt tre Borgmästare på att
ej begifva sig bort eller skrifva eller skicka bud, utan med
deras samtycke. Han frestades nu på många sätt, men alla
förgäfves. Under tiden iusande Lübeckarne falska bref till
Sveriges folk och Ständer, derunder de skrifvit Stures namn
och satt ett falskt signet under; hvari folket manades till
uppror mot K. Gustaf, men härom nämnde de intet till St.,
liksom ej heller derom, att de slogo mynt i hans namn;
men väl fick ban höra sig kallad den unqe Riksföreståndaren.
Slutligen släpptes ban lös, sedan ban dock måst lofva, att
hvarken ban eller bans slägt, vänner eller arfvingar skulle
klaga öfver att ban blifvit så besvärad. Lübeckarne nekade
alltid att ban var deras fånge, utan blott Magn. Meijers och
Jörg. Wullenwebers. Han återvände lyckligt till Lauenburg.
Kort efter Gustafs bröllopp med Margar. Leijonhufvud
hemkom Svante, som älskat Margaretha från sin barndom.
Icke nog, yttrar Fryxell, att Gustaf innehade hans faders
välde, äfven hans egen barndomsbrud hade samme Gustaf
borttagit. Svante, ung och häftig, uppsökte sin fordna
älskarinna och kastade sig på knä för hennes fötter. Gustaf
inträdde och frågade: Hvad betyder detta? Margaretha
svarade hastigt: Han begär min syster Märta till äkta. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
