Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sture, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sture, Ntli.
163
klarades, såsom ofvan är anfördt. På dylika grunder
dömde samma Ständer 1567 (dock ej Presterskapet), som 1569
ursäktade sig att ba blifvit tvingade att underskrifva domen
utan ha läsit eller hört den. År 1567 dömdes, som Fryxell
anmärker, för att göra K. Erik till viljes; 1569 casserades
samma dom för att göra K. Johan till viljes. Ingendera
gången med insigt och öfvertygelse. Det är ej ett ärofullt
minne i våra Ständers historia. Att N. Strire blef dömd j>à
svaga eller inga skiil är säkert, yttrar Fryxell. Och Geijer
anmärker, att, om en sammansvärjning bland adeln då
funnits, den väl aldrig haft en mer passande tid att framträda,
än när nu Erik var vansinnig, Johan i fängelse, Carl en
yngling. "Men ingen rör sig under ett års tid. Missnöjet
väntar på Hertigarne ocb det är deras sammansvärjning, som
efter Johans befrielse störtar Erik." Dermed vederlägger
Geijer resultatet af E. M. Fanls och L. Waldii examen caussæ
Sturianæ Ups. 1781 pä ett träffande sätt.
Gnistan till röken har nog uppsökts i Stralsund. Den
unge finkänslige N. Sture skulle varit en djup Minister med
ålderns snö pä hjessan, om ej en ung tysk adelsman kunnat
få ett ord öfver hans läppar, som ej var beröm för K. Erik.
Möjligen ha de begge kunnat komma öfverens, att en sådan
person aldrig borde vara Kung, kanske till och med att han
ej borde vara till. Men inter pocula tala förtrogne
ynglingar i bettans stunder slika ord dagligen, som betyda ingen
ting. Vi behöfva ej antaga dygd, blott förstånd hos
Stu-rarne och denne "äldste sonen", som hatades mest, för att
begripa, att han ej först conspirerar ocb sedan skaffar sin
Kung en brud. Säkert var ännu Erik folkets man. För
många fogdar Pehr Nilsson voro till i landet, att ej folket
skulle, om adeln höjt upprorsfanan, ställt sig omkring
Konungen. Wasas söner allena kunde störta Wasas son.
Det bör dock medgifvas, alt N. St. hade skenet emot
sig och att om han allena, till och med äfven den grofve
Olof Gustafsson Stenbock dömts för vanvördigt tal mot sin
Konung och denne i sittande råd stadfäst domen, som i
vanlig ordning exsequerats, derom föga blifvit sagdt och Hertig
Johan ej så lätt kunnat aflyfta broderns krona. Gustaf II
Adolf anmärkte rigtigt, vid tal om Sturemorden: och efter
de mänga voro, dömde allmänheten, att de alla voro
oskyldige. Med brefvet om guldkedjor oeh harnesk, som aftvangs
Abrab. Stenbock, vanns väl nägot, efter man derom var så
angelägen. Dermed fick skenet någon grund äfven hos klokt
och aktadt folk. Man har laggt mycken vigt uppå, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
