Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Sture, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
S T c it c, Carl
man, som affölle, skulle ha förbrutit sitt gods till närmaste
arfvinge af Evangeliska religionen och adliga föräldrars barn,
som denna förening icke hölle, göras arflöse. Adelns
ordförande fordrade detsamma stadgande af de andre Stånden,
hvartill både Borgare, Prester och Bönder samtyckte och
var hans sista begäran, alt Adeln måtte, då den förföljes
för sin trohet mot Evangeliska religionen, i de andra
stånden ba så godt bistånd, att de kunde till dem, som redlige
svenske män, vända ryggen, hvartill ett enhälligt ja
ropades. Nu nedföllo alla pä sina knän och Erkebisk. Abraham
läste öfver dem välsignelsen, önskandes dem trones stadigbet.
Annu ha ej Svenskarne brutit denna sköna
öfverens-kommelscn!
Carl Sture sändes sedan af Hertigen till Ständerne, med
anmodan att de ville göra Konungen berättelse om deras
förening. Några af hvart stånd gingo. Flera af menigheten
hade förut gått upp på slottet. Konungen utgick och sade:
Guds frid, gode män! Wele J oss något och frågade sedan
om de ville vara honom hulde och trogne, dertill några
svarade ja, men en part teg stilla.
Då Sigismund och Carl, som för Carl Sture var
Ca-tholicism och Evangelism, ohjelpligt söndrats, utnämndes
Carl Sture till fältherre mot de Finnar, som höllo vid
Si-gismonds parti 1597, troligen begifvande sig till Abo i
Hertig Carls svit, såsom anförare för det krigsfolk,
Hertigen medförde. Blod behöfde nu ej gjutas; ty Claes
Fleming var död och Hertig Carl kunde rycka honom i
skägget utan fara. Den 28 Jan. 1598 afsomnade Carl Sture pä
Tullgarn af brännesjukan, och begrofs i Hölö kyrka. Gift
med Catharina, dotter af Joen Carlsson till Mem och Sjösa.
De voro barnlöse.
Hertig Carl beklagade högligen bans död. (Werwing,
Carl IX:s hist. s. 577). Han sades vara en förståndig Herre
och god Patriot, och säkerligen dömde man rätt. Han var
det svenska partiets man, med bibehållen aktning bland
ro-jalisterne. Vår Evangeliska religion hade i honom en
verksam försvarare, som väl bevakade dess angelägenheter på
en tidpunkt, då den stadgades för sekler ibland oss. Hans
Album, i hvilket många kungliga ocb andra märkvärdige
män skrifvit sentenser och namn 1577—93, egdes af v.
Sivers. Vesterviks hist. s. 560.
(Källor: Stureska Copieboken och öfrige t original och copior förvarade bref ocll
handlingar af och cm Sturarne, förvarade på Löberöd: åtskilligt aftryckt i De la
Gard. Arch. I —V Del. Se Registret i S Del. — Geielii Biogr. Lcx. — Tegels,
Werwing» m. fl. »v, historiska akrifler rör. tiden före 1610, flera angifna i texten.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
