Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Suell, Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g u E l l , Frans.
189
jemt kunna göra rätt för sig *). Sonen, Nicolaus Suell,
hade derföre i fadrens sednare lefnadsår öfvertagit
ledningen af hans affärer och ej blott bringade dem till ett
lyckligt slut, utan fortsatte och utvidgade fadrens rörelse, så
att han vid sin död, d. 19 Nov. 1760, var en för
redbar-bet och drift ansedd, ganska behållen man. Denne Nicol.
S. var fader till den Frans Suell, född i Malmö d. 0 Juni
1744, hvars lefnad är föremål för denna minnesteckning.
Tidigt bestämd för bandelsyrket hade, efter den tidens
sed, S. vid 10 eller 12 års ålder, tagits till biträde i
fadrens handelsbod. Men denne måtte hos sonen hafva
upptäckt de ovanliga anlag, som sedan utvecklades till en
välgörande verksamhet, ty år 1758 lät han inskrifva honom
bland de studerande vid Lunds Universitet, något som då
var högst sällsynt och, ty värr, ännu sällan sker med de
ynglingar, som åt näringarne egnas, hvarföre de också
svårligen kunna något allmännare förvärfva den bildning, som är
ett nödvändigt villkor för borgaren, om ban skall kunna
icke blott väl sköta sitt yrke, utan äfven som medborgare
sjelfständigt deltaga i de statens eller communens ärender
der utanföre, öfver hvilka det ofta är hans pligt att afgifva
sin röst. Upptagen såsom medlem af den berömde Lector
Iwar Kraaks familj och ställd under denne lika insigtsfulle
*) Ilar lian man ej undgå att berätta en anekdot, som
charakte-riserar Carl XII. Konungen hade, som bekant är, påbudit stora
förmögenhets-contributioner ocb att en hvar borde vid strängt straff
mottaga mynttecknen. Suell kunde ej finna sig häri och anklagades
att hafva dolt undan en del af sitt silfver. Följden blef att ban
inspärrades på Malmö slott. Uans hustru, en ovanligt vacker och ung
qvinna, skyndade då till Lund, der Konungen år 1716 uppehöll sig,
och ämnade att med knäfall beveka honom skänka mannen friheten.
Men det gick, som Tegnér berättar om Aurora Königsmarks besök:
"hon vände o,hörd om." Då fick hennes man tillåtelse, att, under
bevakning af eu ryttare, resa till Lund. Ditkommen kunde han ej
straxt få audiens; och, utmattad af fängelseluften samt resan en varm
dag, somnade ban med sin supplik i handen på en af förmakets stolar.
Under tiden utkom Konungen, blef genast varse den sofvande och fick
veta hans ärende. Sakta tog Konungen böneskriften ur den
sofvandes hand, läste den, tecknade derpå några ord, lade den för
mannens fötter och gick. När Suell vaknade, förkunnades honom, på
Konungens befallning, att hvarken han eller hans skrift mottogs,
och han for således djupt nedslagen hem. Men vid tullen väntade
honom många vänner och deribland slottets commendant, som redan
hemligt blifvit underrättad om hvad som tilldragit sig. I Suells
sorgsna blickar läste de redan hans dom och hörde sedan berättelsen
om hans missöde; men commendanten fordrade att se skriften och
fann der dessa med Konungens hand tecknade betydelsefulla ord;
"Bifalles, Carolus." (Muntlig uppgift af Prosten U, Schartau).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
