Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sunnanväder, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sunnanväder, Peter.
203
Vid Gustaf I:s uppträdande mötte denne, bland andra
gynnande omständigheter, äfven den, att alla biskopsstolar
i riket voro lediga utom Brasks samt den foglige och af
ålder försvagade Ingemars i Wexiö. Till de lediga embeten
var Gustaf, enligt Celsius, "sorgfällig att skaffa sådant folk,
uppå hvilka han framdeles lita kunde vid de stora
förrättningar och ändringar uti regementet, dem han ännu behöll
inom sig allena. Att befordra de gamla adliga slägterna till
dessa embeten höll, ban betänkligt. Sagtmodige män af
ringa härkomst, de der hade vant sig att lyda snarare än att
befalla, och ej drefvos af någon medfödd regementslyslnad,
voro de tjenligaste." Han genomdref alla valen efter sin
önskan. "Canikerne i Upsala voro mone om att blidka den
förtörnade riksföreståndaren, hvars allvarsamma sinne de
hade erfarit vid dess ankomst från Dalarne. Att behaga
honom valde de Domprosten Knut i Vesterås (Sunnanväders
vän), hvilken såsom Canceller vistades vid hans sida, till
Erkebiskop." Så öfverallt.
För de nye uppkomlingarne var synnerligen
recommen-derande ogenhet mot föreningen med Danmark och äfven
mot påfvemagten. I begge dessa afseenden var Sunnanväder
känd. Såsom erkändt skicklig man samt Stures förtrogne
och veteran i det fosterländska partiets leder ansågs han
sjelfskrifven till Biskop i Vesterås. Gapitlet i Vesterås
trodde sig således visserligen ej genom hans val gå Gustafs
önskningar emot. Likväl blef detta val det enda, som G.
tvekade att bekräfta. Att han härvid isynnerhet fruktade
S:s hängifvenhet för Stnrefamiljen lider väl intet tvifvel.
Ca-pitlet försäkrade genom bref, att S. skulle uppföra sig till
hans nöje. Det afsände äfven den nyvalde Erkebiskopen
Knut för att munlligen framställa detsamma. G. tvekade
ännu. S. och ban hade måhända förut lufvats i Stures hof;
och G. önskade inga Biskopar med politisk capacitet eller
med stora och omfattande antecedentia. Dessutom var ban
förargad pä Vesterås’ Gapitel sedan förre Biskopens, O.
Svinhufvuds, tid. Ändtligen vanns det svar, att, ehuru han
önskade någon tids uppskof med detta val, ville han dock
ej vara deras anständiga och ödmjuka anhållan emot.
Ca-pitulares måste dock först afgifva en försäkran, att S. ej
skulle stämpla emot riksföreståndarens författningar; och
"derest Sturens söner ifrån sin fångenskap vordo
framdeles ledige samt vuxne, skulle de ej reta dem att företaga
något emot riksföreståndarens person och embete" m. m. *).
*) Brefvet finnes lios Westenhjclra, forsla Loken, 29:e cap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
