Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sunnanväder, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Sumnanvädeii, Peter.
Alla dessa våldsamheter gjorde emellertid hemska
intryck. Menigheten vjtrodde sig ha sett syner på himlen. Ett
upplopp föranledde slutligen nedtagandet af S:s lik, 6om
jordades i Upsala Fransiscanerkloster.
Klagopunkterna mot S. äro fem, deraf de flesta äro af
högst lumpen beskaffenhet. Den tredje och medlersta,
innehållande att ban "stiftat uppror uti Dalarne" är den enda af
vigt. I anledning häraf yttrar Granberg*): "Några af de
skäl, hvarpå han dömdes, voro likväl så svaga, att man
nästan kan anse hans dödsdom för ett maktspråk. Han
beskyldes t. ex. att hafva rådt Sten Sture ifrån att antaga
en tropp af Tyskar, som tillbödo honom sin tjenst." Detta,
äfvensom beskyllningen, alt han skulle illa användt
penningar i Stures tid, synes väl ock hafva bort leda till
undersökning och ansvar under det S. ännu var Biskop, i fall
sakerna varit af någon betydelse. Här må äfven anföras
Bühs’ omdöme om Dalins och Celsii behandling af hithörande
omständigheter. "Jag har geuom många exempel funuit, alt
de icke troget följl källorna, utan gerna försköua och efter
behag utdela skugga och ljus; också bör anmärkas, att
Gustaf sjelf sökte imponera på historien."
Gustaf skref sedan flera artiga bref till Erkebiskopen
af T|]rondhiem med tacksägelser och bön, att han äfven
skulle skicka honom flera svenska flyktingar, allt
inblandande S:s sak. Derom skref ban äfven till norska Biksrådet,
stödjande sig på Malmöförbundet. V. Lunge svarade honom
d. 19 Dec. 1527: ... "Tha er ethers naade wel vetherligtt
at ther ingen aff Norgis raadt tiil beredag j Malmö
forschreff-uenn vor, icke er eller mett breff eller oerdt oss her j
riic-kett aff wor kiere naaduge herre forköndigett vorden, hues
del som j samme herre mothe beslutett wor." Daljunkaren,
som Lunge och ej Erkebiskopen gifvit lejd, ville han ej
utlemna, tilläggande med hänsyftning på Gustafs handlingssätt
i slikt fall: "Huilcken leyde jeg hannom her tiil
wpretteli-gen ridderligen oc christeligen höidet haffuer oc ena nw
hölle vil, icke agthendis for hans eller nogre skyldt mett
nogen werlige handeling at besmyttis eller beflcckis vtj
no-ger maade."
Skriftvexlingen med de norska herrarne får nu ny fart
i anledning af penningar, som Gustaf tror norska
Erkebiskopen hafva emottagit af S. Nu är det slut med
artigheterna. Han skrifver d. 4 Nov. 1528: "Så effter vij veterlig
•) Kalniare Unions Uist. III. 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
