Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
SriDBine, Jesper.
ligtvis intet mål så Högt att vinna som det, hvilket vinnes
med prestembetet. Pä detta embete, som S. engång skulle
ikläda sig med så stort allvar, lekte äfven hans båg i
barnaåren. Bibeln läste han med ifver för sig sjelf och
föreläste ur den "för folket, som var kommet att plocka
humla" eller eljest var samladt. "Detta var hans största lust,
liksom att predika för dem", skrifver han sjelf. Ar IG60
om hösten sändes han vid tretton års ålder till Upsala. De
trenne åren han här tillbragte under den samvetslöse
præ-ceptorn Sam. Elfvings enskilda handledning, beklagar han
såsom förspilda. Fadren lät derefter sonen flytta till den
nya högskolan i Lund 1669, der han egde en slägting i
Professorn i Orientaliska språken M. P. Holm. Denne var
en rättskaffens man, och under hans handledning och
dagliga umgänge gjorde S. desto snabbare framsteg. Holm,
sjelf en stark Logicus och Metaphysicus, om vi skola tro
S:s omdöme, tillhöll honom att med all flit öfva sig i
dialektiska klyftigheter. Scheibleri opus logicum et
metaphysi-cum samt Beckmanni Logicam m. m. måste han sålunda
troget inlära, men påstod sig deraf icke hafva haft sà stort
gagn, som af ett "knappnålsbref." Vid ett tillfälle, dfS
en gradual-disputation under Prof. Papkes praesidium skulle
ventileras, hade S. af disputationen sammandragit "ett lustigt
bref", uppfyldt med idel terminis metaphysicis, uppläste det
högt och med orden "Risum teneatis sodales" sönderref han
disputationen och begaf sig på dörren. Sam. Pufendorf,
som var närvarande, skall hafva berömt honom för detta
ynglingadåd. Måhända vågades det under säker beräkning
på bifall från detta håll, ty S. egde äfven Pufendorfs
förtroliga umgänge och, såsom vi veta, var denne lärde man
en hatare af allt som kunde hänföras till lärdt pedanteri.
Det vissa är alt P. hade ett afgjordt inflytande icke allena
på hans vetenskapliga utbildning utan äfven på bela hans lif
föröfrigt. S. beskrifver sjelf de friare åsigter af lifvet, han
vunnit efter ankomsten till Lund, med följande ord: "då
jag kom till Upsala gick jag med blåa strumpor och
svenska läderskor och med cn simpel blå klädeskappa. Jag
dristade mig aldrig längre fram i kyrkan, utan stod vid funten
närmast bak vid karlbänkarna. Alen i Lund blef jag
verldslig likasom alla mina likar. Jag lade mig till en lång, svart
peruk — svart och lång var jag sjelf — derhos en stor,
täng surtout och framförallt ett axelskärp, som verldsliga
då brukte. Så mig tyckles, ingen var min like: alla skulle
gå ur Vägen för mig och taga djupt af hatten för mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
