- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 16. Scheffel-Södermark /
230

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

SvKDhERG, Jesper.

myclsen del betingade hans egen framlida verksamhet. —•
Tiden led nu, att S. enligt den kongl, permissionens
ordalydelse måste skynda tillbaka till fäderneslandet. Den 30
Juli reste ban från Hamburg till Lübeck; derifrån begaf han
sig d. 2 och hemkom till Stockholm d. 7 Augusti.

Det regimente, åt hvilket S. hade att egna sin tjenst,
var förlagdt i Upland. Det gaf honom icke mycket att göra,
hvarföre han straxt efter hemkomsten inflyttade till
Stockholm för att "efter hög befallning uppvakta vid K. Hofvet
med predikande och lika tjenstgöring med K.
Hofpredikan-terne", och vicarierade ett helt år för hofpredikanten Mag.
Schäfer utan allt vederlag. Hans presterliga oegennytta
sattes snart på ett ej så obetydligt prof, då hans
företrädare Isogæus gjorde anspråk på halfva inkomsterna af
Regi-mentspastors-embetet för den tid S. varit borta; och S.
bestod profvet sa, att han gaf vika för dessa anspråk, utan
att spilla ett ord vidare i saken. Han tvärtom nästan
gladde sig såsom elt barn ål bepröfvelsen, för att sluta af hans
egna ord t. ex. dessa: "ack huru godt och berömmeligt är
det dock att ej blott läsa, lära och predika Guds ord, utan
ock lefva deraf och lefva derefter. — Vi, vi prester
säger jag isynnerhet. — Ty beder jag alltid K. Davids vackra
bön: böj, Herre, milt hjerta till ditt vittnesbörd och icke
till girighet. Så litet bekymrad var jag städse öfver lönens
afdragelse, att jag aldrig kräfde någon bonde, som skulle
erlägga skatten till mig, utan lät mig nöja med det, ban af
egen god vilja gaf. Jag hade så mycket alt läsa, skrifva
och predika, att jag aldrig hade tid och håg dertill. Och
är jag derför hvarken vorden fattigare, ej heller bedragen."
— Ehuru S. ansåg sin befattning vid regimentet lemna
honom mycken tid öfrig till studier och andra presterliga
göromål, så må vi icke tro att ban var försumligare derföre i.
sina åligganden såsom regimentsprest. Tvärtom fullgjorde
ban dem med det nit, som utmärkte honom i allt hvad ban
företog. Han lät det icke hero vid blotta predikandel, ulan
han antog sig sitt regimente med en trägen catechetisk
underwisning. Vi låta honom berätta bäst derom sjelf. "Uti
min tjenst vid Lifregimentet, säger ban, var jag genom Guds
nåd, med så högas som lågas goda nöje, ehuruväl jag var
intet flat emot dem i predikande och agande (tillrättavisning).
Jag förhörde dem vid alla mönstringar och möten fliteliga i
cateebismi lära och efter kongl, förordning, och det på det
fogligaste och lindrigaste. De voro i början ovane dervid.
Fördenskull nar de sågo mig komma, bäfvade de, som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:30:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/16/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free