Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stcdbbhc, Jesper.
933
fly till ett annat land och föd dig der och profetera ej mer
i Stockholm; ty der är Ronungens kyrka och riksens hus."
På den andra sidan fruktade han den högste Ronugens onåd
om han droge sig undan denna, såsom han i likhet med den
ofvan anförde författaren ansåg, tyngsta af alla bördor på
jorden. I sjelfva verket innebar den nya värdigheten föga
mer förändring från den han förut innehade, än "ett godt
uppsteg" i rangen, ty ban fick utan lön tjenstgöra och
fortfor dermed i fyra år (1686—1689). Der det gällde lön
och ej blott tjenst, förekoms ban af andra, som då förstodo
hålla sig framme, och "detta, tillägger S., var ock mycket
bättre för mig." Det var honom tillfredsställelse nog, att
ban i Konungen egde en oskrymtad vän, "som slätt icke tog
det illa upp utan tvärtom lät sig väl behaga, när allvarliga
nitälskande Herrans tjenare predikade skarpt och intet stucko
under stolen, utan beviste allt med klara och otvungna Guds
ord." Också stack icke S. under stolen med något, utan
framdrog fastmer den nakna sanningen, äfven om de
förnämas finkänslighet deraf skulle finna sig sårad. Och det skedde
icke sä sällan. Det var t. ex. för S. en svår pligt att
bestraffa den hårdhet, hvarmed hans kunglige vän utförde
re-ductionen; men sedan han engång uppfattat det såsom sin
pligt, gällde endast för honom magis arnica veritas. Denna
lade honom orden ur Mich. 1 i munnen, och ban framsade
dem oförskräckt med en tillämpning, som icke kunde undgå
att bli förstådd: "J hater det goda och älsker det onda; J
skuren dem hudena af och köttet från deras ben, och äten
mitt folks kött; och när J hafven dragit hudena af, så slån
J dem ock benen sönder" o. s. v. En reductionsherre, som
var åhörare, går till Rungen och frågar: "skall presten så
få tala?" Rungen sporde helt betänksam: "bekräftade dä
presten sin predikan med Guds ord?" Och då den klagande
dertill måste lemna ett jakande svar, lät Rungen bero vid
detta genmäle: "uär presten hafver Guds ord, så
härkonungen intet att tala derpå." Ronungen lät icke heller sin
ynnest för S. rubbas, oaktadt försök att få det derhän icke
fattades, så att S. kunde skrifva: "Ronungens gunst blef
emot mig dag från dag ymnigare, och sade Ronungen, då
vi stodo allena på slottet och talades vid, till mig:, du
hafver många ovänner. Då svarade jag: en Herrans tjenare, E.
Maj:t, duger icke mycket, der han icke hafver ovänner. Sen
på Propheterne, Apostlarne och Christnm sjelfvan. Hvad
ovänner och fiender hade icke de?" På det förra,
Ronun-gens ynnest, erhöll han ofta förnyade prof. Ar 1690 för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
