Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sybdhkrc, Jesper.
239
Vingåker att låta böra sig, såsom om de skulle|vilja hafva
honom till sin Kyrkoherde. Han var en gudfruktig man och
ståtelig predikant och då för tiden Drottning Christinas
hofpredikant. Efter hållen gudstjenst frågar han menigheten,
hvad de tyckte om honom? Alla tego. Ater frågar han;
får intet svar. Ännu frågar han; alla tego. Så säger han:
jag märker väl att jag intet nöjes eder, så må det blifva
dervid. Jag är hitskickad af min Öfverhet och min Biskop,
eljest vore jag icke hitkommen. Då stiger en gammal
gråhårig gubbe upp och säger: Gudi lof, J hafven skägg, J
skolen vara välkommen. B. säger: hvad viljen J med mitt
skägg? Bonden svarar: de hafva sagt att J ären barn, här
är ingen barnaförsamling; Gud ske lof J hafven skägg; J
skolen vara välkommen. Hälser Drottningen och täcker
henne." Detta hade Svedberg hört af Baazii egen mun.
S. befann sig i Stockholm, dit han rest för att hemta
Ritt öfriga förråd till Vingåker, då han öfverraskades af
Konungens kallelse till tredje theologiska professionen i
Upsala. Fullmakten åtföljdes af ett bref, deri Ronungen
uttryckte sin "nådiga förvissning att S. ville upptaga denna
förändring såsom ett tecken af Guds skickelse och
Konungens välvilja"; att han följaktligen "afsidessättandes allt
annat privat afseende skulle finnas så mycket mer benägen och
villig att antaga detta embete och dervid bevisa sin vanliga
flit och nit till — — fortplantande af den rena evangeliska
läran" o. s. v. Konungen kände sin man äfven för vanan
"att undanbe sig." Han var denna sin vana trogen äfven
denna gång; men "ehuru träget, säger han, jag ock bad mig
undan, så måste jag dock dertill." Han trodde sig likväl
denna gång ha flera skäl att vinna gehör än då han
undanbad sig Vesterås. Han föreställde sig sjelf huru han i tio
år varit främmande för all akademisk verksamhet; likasom
vid kallelsen till Vesterås möttes han här af åtankan på
herrskande split och tvister, som just nu "mellan theologos" i
Upsala voro som mest i gång, "förmedelst en af dem
(Bilberg) som icke så noga följde Guds ord och gaf thy icke
vitsord uti naturliga saker, förfäktande den meningen, att
S:a S:a loquitur ad captum vulgi" o. s. v. Han föreställde
Konuugen det ena med det andra. Men då ingen af hans
föreställningar ville hjelpa, sade han till Konungen: "nu i
Herrans namn, skall det ändteligen så vara, så hjelper det
på det folk, S. så mycket lofordar, dels såsom ett tilliigg till Baazii
biograpki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
