Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svedberg, Jesper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SvnDbEHG) Jesper.
283
der jag sitter S min bokkammare i mina stadier ocb skrifver.
Mig ankar det mer ocb mer om denna Kerstin, när jag dock
ingenting bade att ängslas öfver, icke heller visste hvad sig
med henne tilldragit. Jag blef i hastighet öfver henne illa
bekymrad, som hade jag fatt eld i mig. Jag frågar hvar
Kerstin vore? Svarades, att ingen sett henne; hon måste
vara i kölnan. Dörren var i lås, röken slog ut ur alla hål
o«h springor. Då dörren blef uppbruten, fanns K. liggande
öfverst på lafven, i tjockaste röken framstupa, att vi af
röken snart hade blifvit förqväfde. Hennes armar och ben
voro utsträckte. Jag ropar, jag skriker. Ingen rörelse,
ingen röst. Vi lägga henne i säng såsom en stock. Då
sackade jag . . . och ropade till henne med hög röst, Kerstin:
vaka upp och statt upp i J. G. N.! Straxt vederfås bon,
får lif och reser sig upp ocb begynte tala. Sedan styrker
jag henne med Guds ord och gifver henne en god dryck
rhenskt vin; derpå gick bon ocb gjorde sina sysslor."....
På ett annat ställe fullföljer han: "utaf detta måtte det vara
utkommet som öfverallt bär i riket, ja ock utom riket, i
Holland, England och annorstädes, . . . om mig hördes år
1712 och 1713, att jag skall hafva utdrifvit bin onda genom
ett litet bål på cn fensterrula, som till mig bär på Brunsbo
skall hafva varit kommen i en kavaljers skapnad, och
dis-currerat med mig om Sveriges dåvarande tillstånd och hvad
för en ända kriget taga ville, eller ock af det som nu i
sanning följer: här var i Skara i Henda socken en stor
miss-gcrnin^sqvinna, som för sina grufveliga missgerningar skulle
vid galgen aflifvas. Hon ville ingalunda tillstå och bekänna
missgerningen och undergå döden. Ändtligen efter långt
och svårt arbete, som presterne hade med henne, sändes
hon till mig här på Brunsbo med vakt. Jag tager henne
för mig i min bokkammare och talar med henne af Guds
ord det bästa jag hade lärt och på det bevekligaste jag
kunde och kommer vid slutet med henne . . . att hon
alltsamman och mer till bekänner ocb bjertligen ångrar. Jag
försäkrar henne i förmågo af mitt embete . . . om förlåtelse
O. s. v. Dagen derefter gick hon frimodigt till döden. Gudi
allena ära!" — "En tid derefter fördes en besätter kring
landet. När vi om sommaren kommo ur Åsaka kyrka, såg
jag en stor hop folk stå i ring på kyrkogården, men
frågade intet efter hvad på färde var. Men när vi kommo hem,
frågade jag min betjent hvad det var. Svarades: det var
cn besatt, den tio karlar förde ocb när han fick se mig,
sade han: du gr A gubbe med korta håret, gjorde mig del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
