Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SwiiDKitsoRG, Emanuel.
309
ban i vintergatan, emedan stjernorna der flro tätast; hela
vär stjernhimmel utgör en enda sphaer, en enda punkt i
universum, der oräkneliga sädana sphærer kunna finnas. Hvart
ögonblick kan föda nya himlar, nya verldar. Samtidigt
kunna finnas unga kraftfulla jemte åldriga aftynande
verldsklot. IVled magnetelementets dauing fick solen sin hvirfvel:
begge tillsammans utgöra en verld. Solens omätliga område
var ännu tomt; i hennes rike funnos inga invånare, omkring
henne inga år och dagar; intet object för hennes strålar.
Hvirfveln kunde ej ännu härå annat än sig sjelf, ingenting
gravilcrande; det måste först sammansättas. En ny bildning
uppstår nu, hvars grund ligger i det föregående. Allt hvad
i solhvirfveln finnes, är hennes egen afföda. Nu uppkomma
substanser af fjerde ordningen, med ännu större dimensioner
och långsammare rörelser. De borde ock ha kraft att
com-ponera; men dem felades spatium: de kunde ej förena sig
med activa primi et secundi för dessas större hastighet: de
circulera således som rena passiva, oupphörligen ökta och
tryckta genom solens productionskraft, tills de slutligen
bilda en särskild sphaer, en skorpa rundt omkring hvirfveln,
hvälfvande med den. Detta ch a os, antaget af alla de gamle
utom Aristoteles, formerar nu ett nytt centrum, uppkommet
i och genom rörelse. Utom det sväfvade, med gyrationens
första hastighet, de två finare activa; inom inneslöts solens
beständigt verksamma productionskrafter, som ökade och
tillika utspände den materiela sphaeren. Denna aflägsnar sig
från den stora activitets-cenlern, inlager allt större rymd
tills han slutligen brisler, formerar bälten efter solens
æ-quator eller efter zodiacal-cirkeln, der rörelsen och des9
verkningar var störst. Dessa bälten sprängas åter,
fragmen-terna concentrera sig i klot och följa samma ursprungliga
rörelse. Så bildas planeterne. Solen var mellertid alldeles
förmörkad. Så förklaras, huru stjernor försvinna och nya
synas.
Planeterna äro således i bokstaflig mening barn af sina
solar och blifva alltid beroende af sina mödrar, såsom deras
banas medelpunkter och lefnadsskiftens ordnerskor och
herr-skarinnor. Och emedan i all ting det minsta formas och
visas, att R. kä|||te S. — La Place ocli S. lia gått till väga i
motsatt ordning. Men "the latest experiments are nnfavourable to the
order observed by La Place and favourable to the order ohserved by
Swedenborg." I afseende på S:s "hvirflar" anmärkes sid. ni: "Tbere
appear to be symptoms iu the present dny of a retonrn to a iheory
of wrtices of some kind nr ntbcr." *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
