Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143 Swedenborg, Emanuel.
126
hvilka sa ofta förmäles i Ordet. Dä förödelsetiden är
fulländad, uppföras de i himlen och instrueras såsom
nykomlingar i trons saker: delta sker genom änglar, af hvilka de
mottagas. Då menniskan först i andra verlden inträder, så,
emedan allt der är andligt, en andlig sol, som lyser ocb
värmer, andliga föremål rundt omkring henne och hon sjelf
till sin kropp och alla dess behöriga orgauer och lemmar
är andlig, kallas hon deraf en ande, liksom de hon der
träffar; men detta namn af andar, som uppkommer af orten
der de lefva, borttager ingalunda deras egenskap att vara
verkliga menniskor, ojemuförligt mer fullkomliga till alla
sinnenas organer och känslor, till alla functioner, rörelser
och umgängeslefuad, än de någonsin voro i den tunga
naturkroppen på jorden. Men alla dröja icke der, utan gå blott
hastigt derigenom. De, som i tiden blifvit pånyttfödde,
hvilkas andliga kärlek varit förenad med en tro af rena
sanningar ocb hos hvilka ingen stridighet finnes mellan deras
invärtes andliga och utvärtes naturliga menniska, föras directe
in i himlen, de "komma icke i domen", utan öfvergå genast
till lifvets uppståndelse och blifva himlens saliga änglar.
Om andarnes äktenskap yttras, att då ingen mensklig
själ eller ande är annorlunda till, än såsom antingen manlig
eller qvinlig; så följer ovilkorligt, att enhvar ande, såsom
manlig eller qvinlig, har sig från evighet beskärd en för sig
skapad motbild. Äkienskaplig förbindelse på jorden
behöfver dock icke här fortsättas; ty efter döden behålles endast
det qvar, som ingått i personlighetens allrainnersta. I
menniskans andesjäl är ej blott det naturliga minnet, hvilket
såsom sådant måste upphöra med det förgängliga naturlifvet;
utan der är ett vida fullkomligare — det andliga. I detta
ande-minne står förvaradt allt hvad hon i verlden tänkt och
handlat; denna lefvande tafla är den outplånliga "lifsens
bok", som blir hennes dom. När nu vår innersta
personlighet är den enda qvarvarande, försvinner derifrån allt
utvändigt, tillfälligt. Var ej äktenskapet grundadt på sann,
genom lif och död bestående sympathi, kan det ej fortsättas.
I himlen "tager" man sig ej hustru såsom "denna verldens
barn", enligt Christi svar till Sadduceerna; utan af en inre
helig valfrändskap uppstår äktenskap mellan motbildssjälar.
Rummet tillåter blott en sammanträngd factisk
framställning. En läsvärd kritik af S:s system, från orlhodox
ståndpunkt, är införd i Sv. Litt. Fören. Tidn. 1835 N:is
28—30. En författare, med lärdom och talent, af S:s skola
BIOGR. LEX. XVI. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
