Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södermark, Olof Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Södermark, Olof Johan. 575
strömmen, då en soldat fattade honom i kragen och höll
honom uppe. Flera kulor genomborrade hans kläder och
mössa, men ban kom med lifvet i land, ocb truppen med
honom. Öfvergången var gjord. Först sedan han pä qvällen
kommit till högqvarteret, lät han, på L:s tillsägelse, en
läkare undersöka sin contusion. Den befanns svår, och blef,
genom skötselns fördröjande, efter band värre, så att ban
omsider måste flera månader ligga under läkarevård. För
att befrämja tillfrisknandet, erbjöd honom Grefve
Wedel-Jarlsberg, att vistas på sin landtegendom Bugslad. Detta
var anledningen till den nära vänskap, som sedan förbundit
S. med det Wedelska huset. En dag, efter Tistedalens
öfvergång, då Gr. v. Essén på Hafslund gaf en stor
frukost åt de till Glommen komna truppernas officerare, sade
ban åt den anspråkslöst tillbakaståendc S.: "Kom fram S.!
Det är blott vid sådana tillfallen, som detta, Capitainen är
den siste."
Under sin andra konstresa 1852, råkade ban att vara i
Nürnberg, när dess invånare, 200 år efter stadens befrielse
frän Wallensteins läger, firade Gustaf Adolfs minne, genom
en högtid, då ett torn blifvit uppfördt på Alte Veste. Man
fick händelsevis veta, att en svensk officer var i staden; ban
uppsöktes, och den blygsamme S. måste, utan uniform, ens
utan annan högtidsdrägt, inlaga högsätet, ocb mottaga, pà
Svenskarnes vägnar, all den hyllning, som egnades deras
förfäder. S:s känsliga hjerta öfversvallade af
fosterlandskänsla då ocb hvarje gång, ban tänkte på denna fest,
hvilken var så oegennyttigt gifven, så osökt åtnjuten, och
hvilken så mäktigt erinrade honom om det lemnade fosterlandet.
S:s anlag såsom konstnär röjdes redan vid
Krigs-Akademien, der ban, jemte Grefve Hjalmar Mörner, aftecknade
kamrater och lärare. Det första porträtt han målade, var
cadettcns (nuv. Landsböfdingens) Frih. C. O. Palmstjernas,
i vattenfärg. Classkamrat med S. och tecknare såsom han
var äfven nuv. üfver-Intendenlen Anckarsvärd. Men
ynglingarne fördes, af sin uppfostran och tidens omständigheter,
från konstens värf till krigets. Först 1824, vid 52 års
ålder, började S. studera och med allvar handlägga konsten.
Han reste öfver Frankrike till Italien, och kom ej åter förr
än år 1828, åtföljd af den förre cadett-kamraten Hjalmar
Mörner med hvilken han sammanlefvat i Rom, och hvilkens
sällskap var bonom nästan oumbärligt. Under vistandet
hemma tecknade S. efter modell, på de fria Konsternas
Akademi, mellan det ban målade porträtter. 1852 reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
