- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 16. Scheffel-Södermark /
386

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Stedingk, Curt (tillägg)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380

Stedingk, Curl.

Ur en annan säker källa meddela vi efterföljande små
anekdoter och spridda drag.

Grefve St. tillvann sig öfverallt aktning för sin redliga
charakter. Detta undföll icke Ludvig XVI. Då en dag
hofmännen täflade om att berömma den unge ridderlige
Svensken, afbröt dem monarchen, sägande: "J glömmen det
bästa af alla loford: ban är den hederligaste man jag känner."
På honom sjelf gjorde följande uttryck af den gode furstea
ett oförgätligt intryck. En namnkunnig person hade begått
ett moraliskt fel, hvilket man försökte urskulda genom
svårigheterna af hans ställning. "Men, min Gud, frågade
Ludvig naift, bade då mannen icke mer sitt samvete?" Äfven
hos Drottningen stod han i hög ynnest; hon ville att han
skulle anmäla sig som friare hos Ministern Neckers dotter
(sedermera fru Staël), men som han sjelf ingen böjelse
dertill egde, förordade ban i stället Grefve Creutz’
Ambassad-Sekreterare hos Drottningen i detta afseende. Hans umgänge
sträckte sig äfven till tidens snillen, Franklin och Mirabeau
inberäknade.

Grefve St. var ibland de få, som upplyste Gustaf IV
Adolf om de faror, hvarföre hans beteende blottställde
honom och fädernesland; men Honungen betraktade alla slika
föreställningar såsom anfall emot hans kongliga makt. Sista
gången de sågo hvarandra, var Konungen nära att, af en
så beskaffad anledning, draga värjan emot honom. När
sedan Gustaf Adolf fick röna följderna af sin halsstarrighet,
yttrade han engång, att Gr. St. var den mest loyale
undersåte och den bäste af Svenskar.

Med Kronprinsen, sedermera K. Carl Johan, var
Fältmarskalken ej sällan af olika mening och uttalade den med
sin vanliga, dock alltid belefvade öppenhet. Men detta
förminskade på intet sätt denne Furstes ynnest för honom; utan
tvertom tillväxte den beständigt, ja fortfor äfven efter
Grefvens frånfälle. Förut är berättadt, att Konungen efter
Fältmarskalkens frånfälle befallte bela arméen anlägga sorg; sjelf
skickade ban en lagerqvist, som lades på likkistan, då den
hädangångne nedsattes i familjegrafven uti Björnlunda socken.

Sorgen öfver det olyckliga fälttåget 1808 i Finland lade
honom på sjuksängen i Fredrikshamn, dit han ankommit, för
att underhandla om fred, hvilken ban förutsåg skulle blifva
dyr för fäderneslandet. Vid underrättelsen derom befallde
Kejsar Alexander, som, om än icke ädelmodig mot Sverige,
nu, som alltid, var så mycket uppmärksammare mot
Ambassadeuren, engelska läkaren Galloway, hvilken förut alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:30:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/16/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free