Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taube, Edvard Didrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T a u ii e , Edvard Didrik.
bröderne Hessenstein, såsom Grefvar. Härpå blef Fröken
något efter riksdagens början återkallad; ocb som hon såg,
hvar makten nu var, rättade hon sitt uppförande derefter.
När Hattarne, skrifver Bonde *), förmärkte, att H. Maj:t
alltjemt och hela tiden förut varit emot kriget, och de sågo
huru angeläget hans samtycke dertill var för menighetens
biträdes skull, negotierade de först med Fröken T. att få
henne till medhjelpare att öfvertala H. Maj:t, hvarefter de
gingo till H. Maj:t sjelf och ej blott föreställde hans
instämmande häri såsom ett medel att tysta munnen på dem,
som voro oroliga öfver H. Maj:ts nära bekantskap med henne,
utan ock lofvade, att de ville förskaffa honom Riddarhusets
samtycke till dess barns legitimerande och intagande på
Riddarhuset. Detta påtog sig Lagercrantz att uträtta, det han
ock så verkställde, att han emot slutet af
riksdagen-propo-nerade, att som H. Maj:t, på Ständernas underd. anhållan,
nu i några år låtit hvila sin rättighet att göra Grefvar och
Friherrar, Adeln ville till underd. erkänsamhetstecken nu
öfverlåta till H. Maj:t att med Grefvovärdighet ihågkomma
en eller högst två, hvilka H. Maj:t sjelf dermed behagade
benåda. Hvarpå Konungen straxt utnämnde sina söner,
sedan modren nyss förut af Churfursten i Sachsen (Konungen
i Polen), som då under ledigheten förestod Riksvicariatet i
Tyskland, blifvit inskrifven som Riksgrefvinna.
Mellertid hade i anledning af den kungliga älskarinnaus
återkomst Presteståndet äter börjat samka sorl. Den 19
Juni 1741 anförde Er. Benzelius**): "... H. M.
Drottningen har väl intet så velat gifva oss sitt ängsliga hjerta
tillkänna, att vi skulle kunna beropa oss derpå inför Hans K.
Maj:t. Hennes Maj:t vill icke mycket synas der uti, för den
innerliga kärlek hon bär till sin gemål, och att Hennes Maj:t
icke måtte förlora dess gemåls glada ansigte; dock likväl
låtit förstå, att Hennes Maj:t gerna skulle se samt med
ynnest upptaga, om vi till hennes sinnes ro, Hans Maj:ts andel,
välfärd, och den allmänna rolighetens befordran, något
rörde oss." Nu erinrades om Konungens löfte vid förra
riksdagen, "att det cj vidare skall ske" m. m.
Kyrkoherden Törnings förslag antogs, att man skulle
erinra Konungen om hans "goda lofven"; men "med henne
skall man väl annorlunda såsom undersåte bandia. Hon är
en offentlig synderska och har aldrig försont församlingen."
*} Anf. skr. sid. 129.
**) Bidrag till Sv. Kyrkans och Riksdagarnes Hist. III. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
