Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T b u n i ii, Esaias.
07
sluten inom sig, otillgänglig, grubblande, "vankande ikring
liksom i en half dröm (Geijers ord), endast då och d&
gifvande sin närvaro tillkänna genom ett blixtrande infall och
ett godmodigt småleende." På engång upptinar frosten i
bans väsende: ban blir den trefligaste vard, den gladaste
sällskapsbroder, efterlängtad i alla kretsar, der hans aldrig
sökta qvickhet gnistrade ocb sprakade, samt det ena infallet
jagade det andra, snart liksom löpeldar genomflygande hela
landet. Nu började han dricka ur nöjets bägare:
lättsinnigheten utträngde — åtminstone lidtals — allvaret, ehuru
icke så helt och hållet, att det ej låg qvar på botten af
hans själ, vid ensliga stunder och heliga tillfällen mäktigt
uppflammande. Skämtet är en farlig naturens gåfva: hos T.
var det sällan förolämpande, emedan i grunden af hans
natur låg mycken godhet, aldrig afsigtligt (i trots af den
tidens ytliga rigtning) fientligt emot religionen, men dock
stundom, då ett infall oemotståndligt bröt sig fram, kanske
icke tillbörligt skonande heligare föremål; vida oftare
gjorde sig denna lättsinniga qvickhet sig saker till ett annat fel.
Det börde den tiden till seden i Lund — eller blef det
genom honom — ja, det ansågs som ett slags bravoure
för ungherrarne , att genom såkallade equivoquer jaga
rodnaden på fruntimrens kinder. "Stundom (heter det i
biographien), när löjet skalkades kring hans läppar, tillät
han sig yttra betänkliga saker, som, upprepade af en
annans mun, skulle förefallit oförlåtligt råa, men som i hans
hade något på engång så öfverraskande qvickt och så
godmodigt lekande, att äfven den oskyldigaste mö merändels
måste skratta, innan hon hunnit att rodna." Vi tro — ocb
hafva hört — att förhållandet så var i Lund, hvars
sällskapston ban beherrskade; men vi hafva äfven hört, att
på andra orter, der en dylik var obekant, finare damer,
äfven gifta, när de hörde slika väl merändels qvicka men
alltför påtagliga tvetydigbeter falla från en siares läppar,
hvilken de trodde sig känna frän en helt annan sida, i
början på det högsta förvånades, och sedan voro rädda att
sammanträffa med den genialiske mannen, när detta lynne
påkom honom.
Denna förändring hade äfven inflytelse på T:s poesi.
Den blef friare, mångfaldigare, rörligare: bans lyra fick flera
strängar; frågan är dock, om ej Sångmön förlorade i
djup-bet, ömhet, innerlighet och oskuld, hvad hon vann i
vidsträcktare flygt, i prakt, i bildståt och blixtrande. Vi vilja
dermed visst icke säga, att det felades allvar i de poemer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
