Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnér, Esaias. Cl
Svenska Akademiens pelare och inträdde som ledamot i det
nyligen stiftade Göthiska Förbundet. Striden mellan denna
Akademi och Phosphoristerne fortgick med häftighet. T.
vördade i Leopold den siste sångarfursten frun Gustavianska
tidsåldern och harmades öfver anfallen mot patriarchen,
kanske ej rätt betänkande att striden icke gällde personer utan
idéer; inom Göthiska Förbundet ville den tiden knappt
någon (Geijer var ett af de få undantagen) böra talas om
någon annan poesi, än der det var fråga om Thor och
Balder, sköldsklang och mjödhorn, svenskt jern och nordens
fjällar. Man föraktade Phosphoristernes poesi såsom
sydländsk, pjunkig, gråtmild: desse hyste all aktning och
beundran för den nyväckta fosterländska andan, men tyckte å sin
sida att Göthiskheten någongäng, särdeles hos Ling och hans
efterapare, yttrade sig på ett nog braskande, rått, ihåligt
och skojande vis. Likväl uppstod ingen egentlig polemik
emellan de båda skolorna: T. hade dock, såsom Gustavianska
poesiens riddare, i den grof korniga satiren Hammarspiken,
rigtad mot Hammarsköld (som dock i förf:s lifstid aldrig
trycktes), kastat utmaningshandsken*), och i Jubeltalet 1817
påminte T. om den "spartanska seden, att piska pojkar pä
Pelops graf." I en recension i Sv. Litt. Tidn. anmärktes det
kittsliga och, särdeles vid ett sådant tillfälle, opassande i
ett slikt utfall, men dermed afstadnade fejden, så vida man
ej dertill vill räkna de bref, som Hammarsköld 1822 i en
särskild bok lät trycka om poemet Axel. Föröfrigt läste
och beundrade Phosphoristerne, liksom hela verlden, T:s
poemer ocb böjde sig för den nya stjernan; men deras
beundran kände gränsor, de sågo fläckar i sjelfva Frithiof,
der man annars såg idel ljus, men att påpeka dessa brister,
att försöka en genomförande kritik af denne skalds arbeten,
skulle den tiden blifvit betraktadt som ett helgerån mot
Svenska Parnassen och uttydt som hämnd eller afund. Man
undvek således denna stötesten, men den Upsaliska
Litt.-Tidningen talade dock aldrig annat än med aktning om
svanen i Lundagård. Under de sista tjuge åren inträdde ett
personligen vänligt förhållande mellan honom ocb de
Up-saliske Litteratörerne, hvilket med hvarje år blef innerligare
i den mån T. närmade sig deras åsigter i politik, uppfo-
*) Fejden hade likväl förut blifvit öppnad på ett annat fält. En af
Hammarsköld utgifven Grekisk Lärobok blef af T. 1819 recenserad
skarpt men rättvist; då U. klent försvarade sig och sin klena sak
och tillika gjorde inhugg på T:s vittra ära, fick ban öfver sig en
krossande och skoningslös Replik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
