Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Terserus, Jöns Elai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
T ii a s ii k o b , Jöns Elal
enkas son, på en trähäst och bundit en jernstång vid hans
fötter och låtit honom der sitta halfannan dag, begärande
att presterskapet ville flitigt vinlägga sig en slik träldom
att afskaffa. Na ställdes Dr. T. främst in electione till
Calmare superintendcntia; men S. Enander valdes. Vi lemna
nu Dr. Jonas Petri.
Då intet vanns vid riksdagen och Drottningen ej syntes
nog djerf att utföra reductionen, vaknade tanken hos
re-ductionspartiets brushufvudcn att aflägsna henne och sätta
spiran i Carl Gustafs band. I de Messeniska rörelserna
1651 var Terserus så inblandad, att Drottn. Christina 1661
försäkrade att bon 1651 kunnat låta hans hufvud falla,
hvilket väl åtminstone innebär att ban t a la t betänkligt, oin ban
än varit för klok att inveckla sig i Messeniernes motstånd *).
K. Carl X Gustaf var Dr. T. särdeles nådig. Om T:i
frispråkighet inför Konungen kan man sluta af uttrycket att
den då betydande och närvarande franska ministern Terlon
var en stor narr, fälldt vid denna tid, enl. Tessin (ni fällor).
Vid riksdagen 1660 uppträdde T. högljudt emot
Christina Alexandra, såsom näinnd af den romerske Antichrist,
föreslående att straffa den affälliga genom indragande af det
anslagua underhållet. T. var äfven nu ledamot i
deputa-tionen till Drottningen. Hon stod, enligt hans berättelse,
för oss med uppräckta händer, böjde knä för oss väl fem
gånger på rad, med gråtaktiga ögon, bedjandes att henne
tnåtte efterlåtas fri religionsöfning. Men Clerus hvilade ej
förr än hon sände sitt kapell med prest och kalholska
do-mcstiker ur landet. Det Dr. T. antecknade om henne i sin
dagbok afskref en Gr. G. O. Stenbocks hofpredikant
bemli-gen och skaffade henne i hand. Detta retade henne i än
högre grad och hon kräfde af regeringen T:i exemplariska
straff, berömmande sig af att bafva skänkt honom hufvudet
1651. Regeringen svarade derpå intet. 1662 började T.
emellertid låta trycka sin djerfva förklaring öfver
Catechis-mum, troende sig ännu stå på ett helleberg. Då brast en
volkan lös under hans fötter. Det var visserligen politikern
så väl som theologen förföljelsen eller straffet gällde. Både
adelns och de donationsegande prelaternas motvilja liksom
Konungarnes nåd hade en ej ovigtig förklaring i T:i från
1650 och 1651 kända tänkesätt. De som fruktade att hans
*) Adlersparres liistnr. Samlingar I D. s. 502 f. Arclienboltz’s
Memoires de Christina X. I. p. 213. Pufendorff, Comment. de rebus
Suetb. L. 25. Fryxells Berättelser ur Sr. Ilist. IX. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
