Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tibell, Gustaf Wilhelm af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Tibell, Gustaf fVilhelm af.
för hans planer betydt mindre än intet; ocb de voro också
ytterst fä bland hans omgifningen, från Marskalken till
kam-roartjenaren, som tilläto sig en framställning, stridande mot
den store beberrskarens kända åsigt. Men belt annat Tar
förhållandet med delta cbaraktersfel bos en man, till
hvilken Gustaf Adolf satte sitt förtroende. Sjelf ville ban väl,
men förstod ej alltid det rätta, och de fleste i hans
omgifning, som hvarken lade sig vinn oni eller förstodo det,
liknade endast i blind eftergift för hvad de ansågo vara
Mon-nrchen angenämt, dpn svärm hvilken slafviskt höjde sig för
Fransmännens Kejsares minsta vink. Ovanan vid sanningens
språk koslade både Napoleon och Gustaf Adolf deras throner;
och den himmelsvida skillnaden i egenskaper dem emellan
gjorde endast fem års skillnad i tid, från den sednares
bannlysning ur Sverige, till den förres ur Frankrike.
Lifligare än genom alla beskrifningar, skildras
förhållandet af följande enkla factnni. Det olyckliga, men icke
orättvisa kriget mot Ryssland pågick, [fela verlden känner nu
och kände då redan, i hvilket djup af lidanden och elände
landtvärnet blef stört.id t. En enda visste det ej då, och
denne ende var — Honungen. Han står en dag med Tihell
i ett fönster på sitt slott, ål Lejonbacken, inbegripen i ett
Ramla], En bataljon landtvärn tågar i delsamina öfver nya
bron. Kladd i trasor och balfnaken, vacklande af hunger,
köld och mallighet, kan den arma truppen med yttersta
möda hälla sig uppe på |ienen. Den ene soldaten vinglar åt
höger, den andre åt venster, och gevären svaja, som flöjeln
för vinden. Hvilken syn, Gud! och hvem såg ej den eller
dess sidostycke under den hemska vintern mellan åren 1808
och 1800! Gustaf Adolf blir öfverraskad oeh bestört. Han
vänder sig hastigt till Tibell och utbrister: "Hvad skall detta
betyda, och huru hänger det ihop? Hvad fallas, och huru
■ lår det till ined folket?’’
En stråle af ljus hade skymtal fram i det dunkel,
hvar-uli man höll den stackars Konungens begrepp. Ett ord,
el t enda ord oförställd sanning*), och ban är upplyst och
räddad, jemte fosterlandet och blomman af dess ungdom!
Tihell besinnar sig ett ögonblick, under det Gustaf Adolf
fixerar honom skarpl, med spänd och olålig väntan.
Under en d jup bugning svarar Tibell: "Det är ingenting,
som förtjenar alt fästa Eders Maj:ls höga uppmärksamhet,
*) SSdana strålar saknades visst icke frän flera håll, t. ex. frin
Juli, Eisen, Ehrenheim m. fi., men inan vet, hum litst dst hjelpte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
