Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tilas, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T i r. a, s , Daniel.
gränsen. Han blef Bergsråd 1755, K. N. O. 1757,
Rid-darbus-Direeteur 17G5, Friherre 1766, C. N. O. 1767. År
175S bade T. önskat bli Revisions-Sekreterare, men
förbigicks. Detta grämde honom så, att han begärde afsked ur
statens tjenst. Hau hugnades ändtligen med
Landshöfdingfe-fullmakt ocb ökad lön 1762, med tour frän 1761. Ett af
T:s mest smickrande uppdrag var alt 1768 fä åtfölja
Kronprinsen på den bekanta Bergslagsresan. Handlingar derom
finnas bland Gustavianska Papperen. Han var äfven en
verksam ledamot af Riddarhus- och flera utskott under elfva
riksdagar. Han var äfven Kiks-Heraldicus. Afled af slagfluss
d. 27 Oct. 1772.
T. var gift 1. 1741 med Hedvig Reuterholm, dotter af
Landshöfdingen Nils R. Hon dog i barnsäng 1742. Äfven
barnet afled. 2. 1745 med Anna Cathar. Akerhjelm, dotter
af Riksrådet Sam. Å. Hon dog d. 8 Oct. 1772. Med henne
hade ban tre söner ocb tvenne döttrar, af hvilka äldste
sonen afled såsom Commissions-Sekrelerare i Constantinopel nti
September 1772.
T. var en af våra utmärktaste samlare i flera grenar och
hade sex rum fullu af dyrbarheter, hvilka alla förgingos
genom eldsvåda i Stockholm 1751. Med outtröttlighet
började ban nya samlingar. I Lidenska brefsamlingen på
Upsala Bibliothek finnas en mängd bref ifrån T., utmärkta i
synner&et för sprittande qvickhet ocb många
litterärhistoriska anmärkningar.
I Fants Samlingar J‡? 175 tecknas T. sålunda: "Som
ban var mon att göra lycka, höll ban sig till Mössorna, så
länge Hofvet var med dem, men blef sedan Hatt och de
förras ifrigaste halare. Få menniskor kunna sätta så stort
värde på egna förtjenster som han; så snart någon motgång
honom mötte, var ban straxt färdig att begära afsked och
att gå i främmande tjenst. Var mycket vänfast, tarflig ock
knapp uti sin lefnad; men aldrig sparsam, då det kom an
pä att öka sina historiska samlingar. — Han var af ovanlig
arbetsamhet,’ ty dess ro bestod i arbete. Ehuru ban ofta
förtjente penningar, lemnade ban dock icke annat efter sig,
än böcker, mineralier och stora collectioner uti Historien,
Mineralogien och Bergsvetenskapen. Efter sin morfader, Urb.
Hjærne, hade han ärft den egenskapen att vara visionär;
hvarföre han ock befattade sig mycket med spådomar om
tillkommande conjuncturer. Han hade förtjent en längre
lifstid; ty ban var eu nyttig embetsmän och gagnelig
medborgare. Dess äldste son, Olof Samuel, var oändligt qvick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
