Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
To ii, Johan Christopher.
183
Ryktet om ett förestående krig med Hyssland hade ej
förr hunnit sprida sig till Finland, innan personer, som
sedermera genom Anjaiaförhundet vunno en bedröflig
ryktbarhet, började för sina afsigter bearbeta sinnena inom
of-ficerscorpserne af den vid Helsingfors församlade tinska
arméen. Man utgaf såsom säkert, alt ändamålet med kriget
var konungamaktens utvidgande, ja, införandet af ett
fullkomligt envälde; alt bela företaget vore uppspunnet af
gunstlingar, i ett slags förtviflan och för att rädda sig sjelfve; ty
om vågspelet lyckades, så voro de bergade o. s. v. Sedan
dessa rykten fått göra sin verkan pä siunena, började man
rycka målet närmare. Hemliga öfverläggningar höllos redan
i början af Juni i lägret vid Helsingfors, om medlen att
förekomma de befarade olyckorna. Man ville genom en del
af finska skärgårdsflottan gripa Honungen på sjön, antingen
lefvande eller död, och en tilltagsen man var redan utsedd
att verkställa detta. Commenderande Generalen i Finland
skulle arresteras, det partiet, som ville Finlands afsöndring
från Sverige, få luft, ryska Hejsarinuan understödja verket,
och Danmark hjelpa saken i gång i Sverige. Drottningen
skulle komma på thronen till en början; men hon och hela
kungliga familjen sedan undanskaffas *). Man ser här i
frodig växt tvedrägtens och regeringslystnadens giftiga planta.
Hvad under att den bar frukt, att Anjaiaförhundet mognade
i dess krona !
Redan då Konungen landsteg i Helsingfors märkte Toll
upprors-symptomcrna i arméen, varnade Konungen för hans
fara, och besvor honom att vid första tillfälle, då de
yppade sig, visa en imponerande stränghet. Konungen fästade
ingen särdeles vigt härvid, och torde, i anseende till den
tvetydighet, som hvilade öfver sjelfva krigets natur, hafva
ansett nödvändigt att gå skonsamt och lenfälligt tillväga.
Insurrectionsandan utbröt då en officer, Majoren Gr. Kalling,
begärde afsked. Toll had Honungen att icke bevilja det,
utan i stället framför armeens front cassera en officer, nog
glömsk af äran och sin pligt, för att under flygande fana
vilja öfvergifva sin post. Han var öfvertygad, att ett strängt
förfarande emot Kalling, och hans utställande för truppens
förakt, skulle qväfva olydnadeu hos de öfrige officerarne.
Men Honungen följde ej Tolls råd; Kalling erhöll det afsked
*) Enligt fullt trovärdiga berättelser, förvarade i Gr. Tolls
efterlemnade papper, liade öfverste Uästesko, som sedan miste lifvet,
haft dessa yttranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
