Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toll, Johan Christopher.
<-11
heder och pligt, att ur ett enskildt bref inrapportera hvad
som mera syntes honom ett ögonblickets hugskott, än
någon stadgad föresats, med verkliga rötter i Armfelts flygtiga
sinne. Allt detta oaktadt blef allmänna åklagarens
slutpå-ståendc emot Toll ganska strängt. Det upplästes för honom
inför Svea Hofrätt d. 4 Maj 1795, och yrkade förlust af
lif, ära och gods. Efter af hörandet yttrade Toll: "Öfver
mitt lif dömmer den Mlsmägtige, öfver min ära historien,
och ett godt samvete är den enda egendom, jag under en
långlig kronans tjenst förvärfvat." Dessa ord gjorde ett
lifligt intryck pà de närvarande, och hafva sedermera ofta
varit citerade såsom mönster af sinnesnärvaro, värdighet och
lugn. Den tjensteman* som dä satt vid protokollet,
sedermera Presidenten Frih. Sylvander, har berättat att det
intryck, han erfor vid detta tillfälle, var sådant, att pennan
ovilkorligen föll honom ur handen. Han var från denna
stund, och så länge han lefde, en varm vän af Toll.
Den 2 Juni föll Hofrättens utslag. Toll dömdes sitt
embete förlustig och att hållas tvenne år på fästning.
Konungen stadfäste domen d. 24 Juli, och Wismar bestämdes
till Tolls förvisningsort. Fem dagar derefter affördes han dit.
Ett och annat, som står i sammanhang med denna sak,
torde här förtjena nämnas.
Oaktadt alla de öfriga handlingarne i rättegången blefvo
tryckta, så gjordes dock ett undantag för T:s besvär öfver
Hofrättens utslag, hvilka icke finnas bland de ändra tryckta.
De utgåfvos först efter Tolls död på trycket 1817, genom
hans anförvandters föranstaltande. Då Just.-Cancellereh Lode
en dag kom till Toll i arresten, och denne frågade honom
hvarföre hans besvär öfver utslaget ej blifvit tryckta?
svarade Lode, att det väl kunde ske. "Nej!", sade T., "det sker
ej; ty hvar och en, som kan läsa svenska, skulle då spotta
Hr Just.-Cancellern i ansigtet för det sätt, hvarpå jag
blifvit behandlad." Lode teg, och besvären förblefvo otryckta.
Under de fyra månader, Toll satt i fängelse i
Stockholm, bestridde han sjelf sitt underhåll och tog ingenting
af kronan. På samma sätt förfor han efter ankomsten till
Wismar, under bela den tid hail vistades der.
Ett kronans fartyg var utsedt att föra honofn till
Wismar. Det var gammalt och skröpligt, illa försedt med
proviant och andra förnödenheter. Då T. fick kunskap härom,
bad ban dåvar. General-Adjutanten för arméen, Frih. Bror
Cederström, framföra hans underdåniga helsning till
Hertigen och säga, att det icke var på detta sätt Toll utrustade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
