Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Toll, Johan Christopher. ,
Konungarnes strid mot Fransyska revolutionen och de
härar af republikaner, som sökte utbreda dess idéer öfver
verlden, fördes vid denna tid med framgång. Englands guld
och dess aristokratis förbittring emot revolutionen hade
sam-manknutit den andra coalitionen emot Frankrike, emellan
England, Ryssland, Österrike och Porten. Erkehertig Carl
segrade i Tyskland, och Suvarow tvang genom sina
framgångar det af Fransmännen republikaniserade Italien att återgå
till sina förra statsformer. Förhoppningarne att ändtligen
besegra den förhatliga revolutionen voro lifligare än nånsin
bos Furstarne, och under dessa förhållanden inböds Gustaf
Adolf af Kejsar Paul att taga del i coalitionen.
Sin faders hat emot revolutionen hade Gustaf Adolf
ärft, men ej hans snille. Gustaf III stod i begrepp att sätta
sig i spetsen för konungarnes härtåg emot Frankrike, då
ban föll för mördarens hand; sonen brann af begär att
åtminstone taga del i den stora striden, för hvilken utsigterna
nu visade sig mera gynnande än nånsin. Kejsar Paul hade
genom ett särskildt sändebud, General Budberg, ännu mera
värmt och uppeldat Gustaf Adolfs håg för krig emot
Frankrike, och Konungen beslöt att skicka Toll till S:t
Petersburg för att underhandla.
1 Toll hade Gustaf Adolf visserligen valt sig ett
sändebud, som delade hans ovilja emot den s. k. jakobinismen,
men ej hans åsigter om nyttan för Sverige att inveckla sig
i coalitionens vådligheter. Toll gick till S:t Petersburg
med den föresatsen inom sig, att, om någon möjlighet
visade sig dertill, söka afböja Sveriges deltagande i kriget.
Omständigheterna gynnade honom nästan öfver förmodan,
och han fann sig såsom underhandlare i den egna
belägenheten att känna tillfredsställelse öfver, att det egentliga
föremålet för hans beskickning ej kunnnt uppnås.
En af Kejsar Pauls favoritidéer vid denna tidpunkt var
att rycka Holland undan Frankrikes öfvervälde, och att der
återställa Arfstäthållarens styrelse. I de Ryska hamnarne
bedrefvos om sommarn 1799 med all ifver rustningarne för
den expedition, som sedermera, i förening med Engelska
troppar under Hertigens af York öfverbefäl, landsteg i
Norra Holland, och der blef slagen af Fransmännen och
Holländarne under Brune d. 19 Sept. vid Bergen. Kejsar
Paul önskade att med den Ryska corpsen förena 8 à 10,000
man Svenska trupper, och det var om vilkoren härför, som
Toll och ambassadeuren Frih. von Stedingk skulle
underhandla med Kejarens, Ministrar Vicecancelleren Grefve Kot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
