Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Toll, Johan Christopher. ,
Pütt. Desse hade nemligen starkt kanoncrat pä Toll ocb
hans trupper, under det de från nämnde pass drogo sig in
i fästningen. Hr af Wingård i sina "Minnen" yttrar härom:
"Toll var icke allenast en ganska klok och skarpsinnig [-Genera],-] {+Ge-
nera],+} ntan äfven ganska käck för sin person, det hade jag
och alla andra sett hela dagen, under hvilken han, mer än
han behöfde, blottställde sig, klädd i sin stora uniform med
decorationerna, ridande på sin stora hvita häst, och mången
fiendtlig kula rigtades emot bans person. Jemväl när vi
slutligen kommo emellan Pütt och Tribbesees front, på
hvilket förra ställe, såsom högt beläget. Fransoserne ändtligen
uppförde kanoner, rigtades flera kulor pà honom, som
fienden trodde vara Konungen sjelf, hvilken nyligen der vistats."
Gustaf Adolf låg nu med sin lilla armécorps instängd
i Stralsund, som af Fransmännen blockerades. Den 27 Juli,
om aftonen, ditkom underrättelsen om freden i Tilsit,
åtföljd af anbud både från Kejsar Alexander och Konungen i
Preussen att bemedla fred emellan Sverige och Frankrike,
hvartill Napoleon visat all möjlig benägenhet. JVlen i Gustaf
Adolfs hufvud stod nu så till, att han i ett bref till sin
svåger. Hertigen af Braunscbweig-Oels, dagen efter sedan
ban emottagit underrättelsen om freden i Tilsit, skref: "Jag
känner icke någonting i verlden, som skulle kunna förmå
mig att underhandla med Neapoleon Buonaparte; ty jag skulle
derigenom förråda icke allenast de skyldigheter och de
grundsatser, som böra förblifva heliga för hvarje dygdig
menniska, utan jag skulle tillika underskrifva min timliga
och eviga olycka." Med honom var således numera ej
möjligt att komma till rätta på förståndigt sätt i statssaker —
hans själsförmögenheter voro synbarligen rubbade genom
grubblerierna öfver Uppenbarelseboken och Jungs skrifter.
Samma dag som ban skref det nyssnämnda brefvet till sin
svåger, förviste ban Toll till Rügen , för att der, såsom det
hette, i Konungens frånvaro föra öfverbefälet öfver de 7,500
man Engelska trupper under Lörd Gathcart, som blifvit
landsatte på denna ö, egentligen för att afvakta den
engelska flottas ankomst till Östersjön, som skulle bombardera
Köpenhamu. Dä Tolls bortsändande från Stralsund så noga
sammanträffar med tiden, då Gustaf Adolf först fick
kännedom om freden i Tilsit, sä kan det knappast betviflas alt
det varit missnöje med Tolls framställningar och råd, i
afseende på hvad som borde göras i den numera helt och
hållet förändrade ställningen, som föranledde hans
förvisning till Kiigen. Dit kommo efterhand både General Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
