Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toll, Johan Christopher.
<41
DS Toll på utsatt tid der inställde sig, anmodade ban
H. Esc. Frih. von Essén att vara sig följaktig då ban ingick
till Konungen, för att blifva vittne till hvad som skulle
förefalla. Illamående, nedslagen och förtretad öfver den
ställning, hvari ban bragt sig och arméen, emottog nu Gustaf
Adolf Toll. Vid ett föregående samtal med honom, sedan
arméen blifvit öfverförd till Riigen, hade Konungen förklarat
sin vilja att den öfver vintern skulle försvara sig på ön,
och Toll hade förgäfves föreställt honom omöjligheten häraf.
Samma förslag återtogs nu, ocb då Toll försäkrade alt det
var alldeles overkställbart, befallte Konungen honom att
skriftligen uppsätta sin tanka och skälen för densamma.
Detta gjorde Toll genast,, och afgaf den i form af en
underdånig rapport, som hade följande lydelse: ,
"Sedan den häfde conferens med franske befälhafvaren
ådagalaggt omöjligheten att med godo få någon del af
Pommern äter, eller kunna hoppas neutralisera Riigen, åligger
mig underdånigst föreställa att det blir omöjligt
försvara-denna ö med den styrka bär nu är, jemförd med den
mångdubbelt större makt, som anfaller eller kan snart samlas och
förökas. Öens öfvergång i fiendevåld är i alla fall en
visshet, om ej förr åtminstone då en sednare årstid betager
möjligheten både till hjelpsändning och reträtt; om och när
den sednare skall göras, blir det med lika ofelbara, som
betydliga förluster, kanhända af allt. Den enda gnista af
hopp vore, om eu convention kunde vinnas med fienden,
att reträtten och öfverlemnandet af ön skedde med minsta
förluster, som möjligheten medgåfve; kanhända är detta enda
utvägen att rädda kärnan af arméen." .
Efter lång tvekan och öfverläggning med sig sjelf,
tecknade Konungen slutligen följande mening på Tolls rapport:
"I följd af hvad utaf Herr Generalen Frih. Toll blifvit
rapporterat, öfverlemnas nämnde General alt vidtaga nödiga
mått och steg till befrämjande af arméens heder och
säkerhet." Då Tu’l återfick rapporten med denna Konungens
påskrift, observerade ban att Gustaf Adolfs namn derunder
saknades. Han framräckte då åter documentet, med begäran
att Konungen ville underteckna hvad han skrifvit; men denne
sköt med häftighet papperet ifrån sig, utan hvarken svar
eller underskrift. "Ja, det kan också vara likgiltigt" —
sade Toll — "jag hade till och med ej behöft detta, ty i
farans ögonblick får en bra karl icke frukta att blottställa
sitt hufvud." Konungen gaf Toll ett tecken att lemna
rummet. Då han gick uf, öppnade ban dörren på vid gafvel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
