Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tott, Iwar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<280
Tott, Iwar.
ning. Han sändes då af K. Christian i sällskap med Clas
Rönnow för att underhandla med K. Carl. De afslöto med
honom ett stillestånd till Pingstdagen 1455, hvarunder de
delar af Norge, som svurit K. Carl trohet, fingo tillhöra
honom, men Elfsborg m. m. oanfäktadt lyda under K.
Christian. Invånare i vissa orter ocb Commendanter å vissa slott
fingo sjelfve välj3 den Rung, de ville lyda. Detta var ju
liberalt? -Under de följande rörelserna synes Iwar följt sin
broder Eriks steg och slutligen blifver Iwar den, som
genom att äkta R. Carls dotter binder Axelssönerne vid K.
Carls parti med det starkaste hand. Möjligen uppsteg
tanken, att afsätta Erkebiskop Jöns och i stället antaga Erik
Axelsson som Riksföreståndare samt återkalla R. Carl, först
då Erkebiskopens tjenare genom att bränna och plundra ett
Nils Stures gods, satt denne partigängare i raseri mot
prelaten. Som K. Carls måg förenar Iwar sig med den andre
danske magnaten, svenska exknngens måg, att återkräfva det
län- och arfvegods, man fråndömt, på R. Comitéens
uppmaning, den afsatte monarchen. Riksrådet biföll de kunglige
mägarnes kraf. Nu drog Hr Iwar ut, för att i K. Carls namn
underlägga sig fästen ocb landskap. Härunder var han
särdeles lycklig och slog Erik Oxenstjerna, som mötte med
Oxenstjernska partiets här, så tappert, att blott 14 man
undkommo. Dalin säger, att slaget stod pà Juleta slätt.
Sedan drog Iwar upp i Dalarne och samlade sig större
antal krigare, mötande Erik Axelsson, som kom från
Stockholm, der han med ett betjentbuller öfverrumplat prelaten,
på marsch till Upsala. Det var nu Erkebiskopen flydde till
Öland ocb dog. Då svärfadern väl fått sin spira åter, hade
Iwar den olyckan, att danska Konungen belägrade både Lillö
och Sölvesborg, hvilka dock ej, såsom Jahn uppger, ligga
begge i Bleking. Sölvesborg capitnlerade d. 10 Sept. 1467,
och Lillö följande våren. Hvitfeldt hade sett de
belägringsverk, som då uppkastades mot Lillö vid bräddarne af Helgeå.
Och likväl var Iwar så mäktig och vigtig, att danska
Run-gen medgaf honom att njota allt sitt arf- och pantgods i
Danmark, tills der var dömdt eller underhandladt mellan
Skandinaviens monarch och den undersåte, som så ifrigt verkat
för att frånrycka danska Rnngen hans ena krona.
Hr Iwar hade dock stora bekymmer. Då Erik
Oxenstjerna på riksdagen i Vadstena fängslade och bortförde
hans gemål, blef ban visserligen ömt sårad, men kanske
födde det såret det kungliga partiets tanke att läka den
sårade genom att lofva Hr Iwar Riksföreståndarskapet efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
