Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Tott, Olof Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ■
Tott, Ake Axelsson.
Måns Gren, när Carl Knutsson ilade Stockholm till
undsättning, upplysande K. Christian hvar K. Carl uppehöll sig och
hvad han gjorde. Han uppmuntrade K. Christian att snart
infinna sig i Stockholm, der Erkebiskopen och Bisk. Cordt
blott väntade på tillfället att förklara sig för honom. K.
Carl stämde både fru Brita och prelaterne till en riksdag.
Prelaterne kommo ej, men å fruns vägnar hennes man. Hon
dömdes att lefvande brännas, dock benådad med evigt
fängelse i ett Kalmarekloster; men efter några år fri. Om
hennes falska sigillsamling berättar Lagerbring IV. 567.
Hennes syster Cecilia blef g. m. Björn Johansson till Wolby.
Olof Axelsson torde för sin morfaders förtjenster af
Wisborg och än säkrare för sin verksamhet, då K. Christian
intog Gottland, och till pant för till Kungen lånta
penningsummor blifvit Lehnsman på denna ö. Ar 1452 se vi
honom och Magnus Gren utlöpa med danska flottan för att
uppsöka svenska flottan. Olof landsteg på Öland, men
måste draga sig tillbaka, än härdare tillbakadrifven, då han
sedan gick i land vid Lyckeby i Bleking, der 200 man
stupade. Vid Vestervik gjordes strandhugg. Staden afbrändes
och rykten gingo i Holstein, att Danskarne redan eröfrat
Stockholm. Sednare hann O. T. dock in under Stockholm
och lade sig med 10 skepp och skytlbåtar under Wegesjö,
nuvar. Skeppsholmen, som intogs och besattes. Han intog
sedan Käplingeholmen, nuvar. Blasieholmen, men förgäfves
sökte ban besätta Brunkeberg, dervid öfver 400 man
stupade. Oaktadt dottern Brita underrättade om Svenskarnes
rörelser, måste Olof snart draga sig från svenska kusterna.
Han förhindrade dock tillförseln till svenska kusterna och
såsom gottländska kaparnes höfvidsman gjorde han rika
fångster. Detta var Lübeckarne till stort binder i sin handel.
Med dylik verksamhet upptogs Hr Olofs tid och hans namn
var vida fruktadt i Norden. Han var dock alltid dansk och
kom ej i samma frestelse att tjena två herrar, som de
bröder, hvilka eröfrades af K. Carl. Att mannen var en
väldig sjöröfvare lider intet tvifvel, men i den råe sjömannen
låg ett aktningsvärdt mod att visa förakt för det föraktliga.
Vi minnas huru ban en gång mötte en välklädd dame och
helsade på henne höfviskt, men då någon sagt honom, att
det var Drottningens medtäflerska om Konungens hjerta och
säng, så vände han om, kullvältade denna Veneris char och
gaf den fina skökan stut med de grofva sjömansnäfvarne,
hvilket var i den tiden ett djerfvare steg, än de steg
bröderne togo, då de trädde på Kon. Carls sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
