Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Trolle-Wachtmeister, Carl Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v Tiiolle -Wachtmeister Carl Axel. 150
Vid Riksdagen 1789 Kräfde den adliga oppositionen,
att W. skulle nedlägga sitt embete för att uttrycka sitt
o-gillande af Konungens förfarande. Han klandrades sä högt
för denna uraktlåtenhet att blanda sig i politiken, att
Rosenstein ännu efter 1809 års revolution ansåg sig böra
försvara honom derföre. Troligen hade ett dylikt steg ej haft
nftgon annan inverkan pä händelserna, än att ban fått s. d.
en — kanske ofrälse — efterträdare af medgörligare
charakter och mer beroende ställning. Såsom en mindre
exalterad vän af adelns qvarvarande prerogativer följde han ej
de exalterades uppmaning. Huru han ansåg Säkerhetsacten
Kan man finna af hans verksamma ingripande i
Gefle-riksda-gens hjertefråga. Då Konungen der önskade att adeln skulle
erkäuna deqna act och had W. verka derföre, svarade W,:
"Jag erkänner E. Maj.ts mig bevisade nåd. Jag går längre,
ty jag erkänner att mina omständigheter ej tillåta mig
umbära de vedermälen jag deraf njuter; men äran är mig
kärare än egendom, egen frihet, ja sjelfva lifvet. Ar frågan
bär att underskrifva Säkerhetsacten mot mitt Stånds vilja,
så får jag lemna allt för hedern. Adeln känner dessutom
E. Maj:ts uppsåt oab underkastar sig hvad som helst, förrän
Ståndet underskrifver denna Act i Riksbeslutet, och eger jag
ej vitsord, så kan Lagman Håkansson, som är här utanför,
bekräfta hvad jag i den delen anfört. Detta enligt A. L.
Hamilton, hvarvid J. De la Gardie (i sina noter till Hamiltons
Journal-anteckningar) m. 11. anmärkte, att detta svar är sä
mycket mer hedrande, som W. uppvext och mognat som en
exalterad vän af K. Gustaf och annars cj var fallen för att
motsäga sin Kung, hvaraf följer att blott rättskänsla tvang
honom till det steg, som nu vida bättre än ett afsked 1789
förhindrade den statscupp, hvarom mera är anfördt i XII R.
Er. Ruuths biographi samt i Bruzelii Sv. Hist. 4:e uppl. 8.
610. Härvid stannade ej ordet "i vrångstrupen" — att
erinra oss ett mot W. riktadt uttryck af en bland
bufvud-mänr.en i den tidens opposition, den nyssnämnde Gr. Hamilton-
Redan då K. Gustäf 1791 lemnade Sverige, hade ban
tillsagt Kronprinsen, att i händelse Konungen dog, i sina
yngre år lemna till W. bela sitt förtroende och tagit af W.
det löfte, att ej öfvergifva Gustaf Adolf, förrän ban hunnit
tillräcklig erfarenhet. Han bestämdes tydligen till detta steg,
omgifven af favoriter, som glömdes, utaf sin öfvertygelse
om W:rs förstånd och rättvisa liksom i följd af den
allmänna aktning bland alla partier, som han fann Wi ega
;nm embetsmän. Sannolikt skulle K. Gustaf ej sjelf haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
