Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tybeck, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
T v ii E <: k , Johan.
äfven försökt skapa en enhet af dessa motsatser. Att T.
alls icke förstod Svedenborg i de delar der han beundras
af Englands och N. Amerikas vetenskapsmän, och deri han
försvaras af Atterbom, behöfver knappt erinras. Atterbom
beklagar hjertligen, att dylika obegripare skola göra
Svedenborg till en höfvidsman för platt rationalism. Dervid må
vi dock påminna om Tegnérs fruktan, att Svedenborgs namn,
huru upplyftadt som helst, är i sig bekajadt med
fallandesot, så att det ej länge kan hålla sig uppe.
T. var i sitt enskilda lif, så vidt jag känner, oförvitlig
och aktades som en hedersman, oaktadt man log åt hans
missöde att inför Domcapitlet försvara "en cörperligen
besatt piga", som sedan lär blifvit bevisad som bedragerska.
Om det uppträdet inför Gapitlet ha vi ej närmare kunskap.
Pigan säges ha inbillat flera att hon var besatt och inför
Domcapitlet utöst smädelser öfver alla fäderne, så att de
måste bedja T. tysta henne. Hon spelte ock rolen så väl,
att hon vid hans första ord blef fullt stum. Detta
åberopades som ett bevis för T:s dogmatiska infallibilitet. "Dätrou
går ut, lemnar hon dörren öppen efter sig och vantron ingår",
enligt Geijer, hvilket äfven vid den tid då T. utdref
dämo-ner fullt bevisade sig. Tron fattar, att då Gud var i Christo
hans egen rättvisa måste lemna dämonerne lika rätt att verka
genom dessa starka vapen, som ligga uti incorporationer,
mon att, då tron sjelf blott verkar med andens vapen, otron
får nöja sig med samma verkningsmedel.
T:s stil var ej lika utmärkt som hans flit och nit. Utom
afsättning fråu embetet och tryckfribets-aclion hade hans
skrifter ej vunnit synnerlig uppmärksamhet. Men när han
citerats inför Domcapitlet och då en skrift blifvit åtalad,
borde ban ej sjelf väntat af edsvurne domare, under nu
gällande lagar, annat än att dömas embetet förlustig och
förklaras skyldig. Domen följde. Intet inkast var svårare fur
T., än då han bevisat att Bibelns bokstafliga meningvar
"död, fürargerlig, förkastelig" etc., men alt dessandcliga
mening fanns i Svedenborg, denna andeliga mening likväl
måste tagas ur bokstafliga meningen i dessa samma
skrifter. Men är Bibelns bokstafsmening död, hvarföre ej
äfven andra böckers, Svedenborgs inberäknade? Och om
någon i denna bokstaf finner en vida afskild andemening,
enligt hvilkea grundsats i Svedenborgska doctrinen kan den
förkastas? Om jag påstår att den andeliga meningen i Sv:s
bokstaf är nättopp Scbellings eller Hegels, till och med
Luthers lära, huru bevisa motsatsen? Der logik och grammatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
