Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törneros, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Torneros, Adolf.
Man bedrog sig föröfrigt, om man tog den anmärkta
sorglösheten för annat, än skenbar: ty han led sjelf, stundligen^
af all denna beqvämlighetsbrist och ostädning, klagade
deröfver ofta, — ja, uppgjorde jemväl de dråpligaste och
verk-ställbaraste planer till dess afhjelpande. Men dervid
stannade det ock. Hvad engång hos honom blifvit vana,
ådagalade äfven här sin envåldsmakt. Han kunde ej ens förmå
sig att afskeda en oduglig städerska, sedan hon hunnit
invänja honom vid sin åsyn och sina olater. Derföre sade
bonom ock en af hans vänner, för hvilken han yttrade ruelse
att ej hafva friat till ett älskvärdt fruntimmer, som enligt
hans öfvertygelse passat till hans maka: "huru skall Du
nånsin kunna gifta dig? du har ju aldrig gjort det förut!"
Ännu fullständigare målar T. sin esoteriska bild i sina
efter hans död af Prof. E. A. Schröder utgifna Bref och
Dagboksanteckningar. I de förra torde mången beklaga
frånvaron af ämne, men man skall i alla fall beundra den
lefnadsfriskhet, den innerlighet, den liflighet, den qvickhet,
hvarmed hvarje föremål, äfven de obetydligaste, äro i dessa
mestadels i ynglingsåren skrifna bref uppfattade och
skildrade — hvarvid man tillika bör påminna sig, att desamma,
ehuru författade med en viss sorgfällighet, som sträckte sig
äfven till hans obetydligaste göromål, aldrig voro ämnade
för offentligheten. I hans Dagboksanteckningar möter
mången djup tanke, klädd i formen af ett infall, eller plötsligt
uppspringande likt en rakett. Strängt taget var T. mindre
en skapande, än en beskådande, reflecterande och passif
natur. Originel var var ban, men denna originalitet låg
kanske hufvudsakligast i formen. Två motsatser förenade
sig föröfrigt hos honom: sprittningen och sansen,
rörligheten och lugnet, elden och besinningen.
Skrifter: Disput. — Smärre uppsatser i Svea (h. XIV), Sv. Litt.
Tldn., Skandia och Sv. Litt. Fören. Tidn. — Rref och
Dagboksanteckningar. Utgifne efter hans död. Ups. 1840. — Till behof
för sina Föreläsningar begynte T. låta trycka Ciceros skrift de
Legibus med egna commentarier, men afbröt, missbelåten med sig
sjelf, arbetet med l:a Itokens slut; endast ett ringa antal ex. bar
utkommit bland allmänheten. — Anmodad att öfverse Rainshorns
Synonymiska Lexicon, för att i svensk öfversättning utgifvas, fann
T. arbetet dels ofullständigt dels felaktigt, och företog således
deraf en omarbetning med egna tillägg, hvilket arbete af döden
afbröts; sedermera har verket, med begagnande af den aflidnes
anteckningar, blifvit af Studeranden Ljungberg fullbordadt och af
trycket utgifvet.
(Killar: Lefnadsteckning framför Brefven och Sagboksailteckn. tf Atterbom.
Peraoalig bekante kap.) F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
