Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Tessin, Carl Gustaf.
till sitt Tusculum, eller beskåde honom, lik Atticus, uti
lugn, midt ibland buller och söndringar, tyckes ingenting
förtjena mera vår nyfikenhet och uppmärksamhet, än att
förut känna honom nogare till egenskaper, lynne och
böjelser; ty igenom utvärtes prål, hvaraf stora embeten och högt
anseende i verlden skimra, blir personens invärtes väsende
merendels bortskymdt och föga tydligt. Få, Mine Herrar!
hafva egt mera värdighet, än han, uti tänkesätt ocb
uppförande, mera behaglighet uti umgänge, ocb mera lycka,
att vinna allmänt tycke. Deraf härrörde, att han, under
sina utrikes resor, fann ett lätt tillträde hos alla, och vid
sina underhandlingar, all den framgång han önska kunde.
De lärde gagnade sig af hans umgänge, de vittre af hans
qvicka snille, konstnärer ansågo honom uti smak för sin
mästare, och målare förundrade sig Öfver hans skarpa öga och
fina urskillning. Ingen liknade honom uti glädtighet och
artiga påfund på allt det, som kunde göra sammanlefnad
nöjsam. Han förstod bättre än någon, att uppspäda
allvarsamma saker med de lifligheter och behagligheter, hvilka vi
äro skyldige åt könet, och hvaruti det alltid oss öfverträffar.
Att lätta tankarne, har han ofta sammanskrifvit, dels dikter,
dels poesier, dem han dock icke lemnat uti dagsljuset; helst
de förlora mening och nöje, när de skiljas ifrån de
omständigheter, hvaruppå de egentligen haft sitt syfte. Uti yngre
ären hade han mycken håg for, att spela comedier, icke
uti afsigt på fåfänga, utan att vinna en rätt utforsgåfva, en
gåfva, som gifver anda, hetta och väsende åt vältalighet;
hvarföre ock en Cicero satte sig uti lära hos en Roscius
och Esopus, att af dem undervisas uti framställningstättet,
utom hvilket de sinnrikaste tankar blifva matte och liflöse.
Också, Mine Herrar! är ingen af oss, som icke påminner
sig, att han hade ett intagande sätt, isynnerhet nti sina tal,
och en ljuflighet, som äfven upphöjde de minst välförfattade
skrifter, hvilka, af honom uppläsne, erhöllo ett anseende
af prydnad, som de, för sig sjelfve, icke egde. Med
honom är denna gåfvan försvunnen; men hans skrifter, som
stannat hos oss, och med nöje läsas, äro så mycket mera
märkvärdiga, som T:s omsorg om språkets renhet,
och hans myndiga efterdöme icke ringa bidragit att hyfsa
Svenskan, den vi ock nu med mera lätthet och färdighet
skrifva, an någonsin tillförene, och till hvilkens
fullkomligare rykt allenast erfordras, att de gamla Grekers och
Romares stadiga och jemna skrifsätt, hvaruti de alltid behålla
företrädet, blifver ett mönster, i stället för den fladdrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
