Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Tessin, Carl Gustaf.
gen och Deras K. II. ofördröjligen vore att förvänta. Efter
allt detta begifver sig T. till Drottningholm och meddelar
oblygt Deras K. H. underrättelser både om hvad som blifvit
vidgjordt och om det bifall, som ban trott sig kunna gifva
i deras namn, i anledning af samtalet aftonen förut. Jag
ban ej beskrifva mina föräldrars öfverraskning och barm.
Kronprinsen bleknade. Prinsessan, lifligare, lät hela sin
harm utbryta och förklarade, att hon aldrig gåfve sitt
samtycke. Kronprinsen, upphetsad af hvad min mor sagt,
yttrade att han följande dagen ville gå upp i Rådet,
tillkännagifva sin okunnighet om allt hvad som skett och sitt
missnöje med en så förtidig giftermålsafbagdling. Dessa ord
uttalades med mycken betta och åtföljdes af förebråelser. T.
blef ganska varm i sitt försvar, utvecklade sina skäl och
sade att det som var gjordt ej mera stod att ändra. Då
Kronprinsen fortfor i sitt beslut, höjde T. tonen och utlät
sig, att dà Hans K. H. ämnade i sittande Råd gifva en
dementi åt Premierministern, ansåge han för sin skyldighet att
söka urskulda sig sjelf, att till en hörjan ban ginge i arrest,
lemnade åt Kronprinsen, som 1745 hade emottagit befälet
öfver Gardet, sin värja. Då Kronprinsen ej ville emottaga
den, lade ban värjan på Prinsessans bord och, med flera
utrop af förtviflan, gick ut. T. var en man af stort
inflytande och soin det var farligt att stöta. Likväl voro mina
föräldrar beslutna, att aldrig samtycka till detta giftermål,
som nu hade blifvit dem ännu förhatligare. De skickade
efter Ekeblad. Han var redau underrättad af T., och
bemedlade saken så, att T. återtog sin värja och Kronprinsen
lofvade, att i Senaten endast yttra, att ban missförstått T.,
aldrig trott på detta giftermål och ansåg klokare att
uppskjuta hvarje underhandling om en å båda sidor så vigtig
angelägenhet, tills contrahenterna kommit till mognare
ålder. Rådet blef likväl icke sammankalladt följande dagen
och man uppsköt dermed dag efter annan, tills Flemings
svar med Danska hofvets samtycke hade anländt.
Kronprinsen protesterade förgäfves, åberopande en faders rättigheter
öfver mig. Man svarade bonom att jag tillhörde Staten, att
det var Nationen, som bortgaf min hand, att Kronprinsen
var undersåte och ej kunde bryta ett löfte, som Konungen
gifvit. Hans K. H. blef nödsakad att underskrifva, liksom
äfven Prinsessan. Så blef denna sak afgjord till högsta
missnöje för mina föräldrar, hvilka sedan sökt ingifva mig lika
mycken vedervilja, soin de sjelfva känna, för detta
giftermål; och de ba deruti så väl lyckats, att jag aldrig kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
