Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin, Carl Gustaf.
165
rättelse, som komme frän allt för god källa för att fä sättas
i tvifvel. T. erinrade dock dervid, att denna notis ej
kunde komma från någon annan annan äu frän Marskalken Keit,
nyligen inträdd i preussisk tjenst, hvilken Ryssland lät gifva
falska uppgifter för att bedraga oss. För öfrigt visa
mini-ster-relationerna under de kritiska åren 1746—50, huru ofta
uppgifter iukoinmo utifrån om krigets oundviklighet.
Sveriges grannar gjorde samma tid de kostsammaste rustningar.
De allmänna tidningarne skrefvo ock denna tid oupphörligt
om väntade brytningar i norden. Just under denna staika
kris skref dock T. till Gr. Rosen, som cominenderade i
Finland, att han icke borde oroa sig och att T. sökte låta
andra smaka den hvila, ban sjelf saknade. Sedan sakernas
sammanhang blifvit alltmera genomskådadt, var det slutligen
T., som gaf Rådet ett Videlur, hvari ban deducerade
grunderna för sitt hopp om rikets lugn. Adolf Fredrik, då
Kronprins, slog vid det tillfället larm och talade i alldeles
motsatt auda, hvari ban understöddes till och med af Höpken.
I en vederläggning, som T. 1748 uppsatte mot en utländsk
flygskrift, gjorde han en berättelse om Rysslands och
Danmarks förenade demonstrationer mot Sverige allt intill
gifler-målsnegociationen och om Korlfs derpå följande stämplingar
mot T., hvars aflägsnande han begärde som en erkänsla,
den Adolf Fredrik vore Ryssland skyldig för sin upphöjelse
på svenska thronen. "När denna plumpa demarch
misslyckades ocb Korif var nödsakad de sortir sifllé du théatrc,
hade ßestuchelF ej annat medel än att genom vapengny hota
Sverige."
Slutligen öfvertygades T., att han ej saknades i
Stockholm, men insåg att ban sjelf behöfde vara närvarande, både
för att återtaga sina embeten och att återvinna sin plats i
opinionen. Han återvände således dit i Sept. 1753. För
att ännu visa hans umbärlighet lät Honungen, innan T-
hunnit intaga sin plats i Rådet, i protokollet insätta, alt T.
ytterligare ämnade begagna sin tjenstfrihet. Stel köld mötte
honom vid hofvet. När ban skulle återtaga
Gouverneurs-emhetet, fann ban Prinsen alldeles likgiltig för alla
föreställningar*). Efter flera månaders försök att med
foglighet och lämpa återvinna hans förtroende och då intet kunde
uträttas, måste T. ändtligen yppa detta förhållande för
Drottningen d. 50 Jan. 1754 pä Ulriksdal. Drottningen syntes
*) Vi få snart se Prinsens egen bekännelse, att Drottningen bade
sökt ingifva honom siu egen hätskhet mot T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
