- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 18. Tannström-Törnflycht /
193

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thorild, Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T n o b i l » , Thomas.

195

afgaf Tb. (som ännu helte Thorén), under erkännande af sin
tacksamhet, en protest mot dessa anmärkningars
fullgiltig-ket. Från denna stund var en schisma öppnad i
svenska vitterheten: Thorild hade väl tidigt gjort bekantskap
med den franska vitterheten, och af Voltaire tillegnat sig
scepticismen, men otillfredsställd deraf, hade han tidigt vändt
sig till Englands skalder, bland hvilka ban företrädesvis
älskade, ja förgudade Ossian. Stött öfver nyssberörde
protest införde Kellgren i Stockholms Posten ett svar, skrifvet
i en retad skolmästares ton, hvarpå åter Th. författade ett
genmäle. Kellgren parodierade kort derefter Thorilds prosa,
och det var detta, som egentligen retade den unge mannen,
hvilken icke mindre ifrade för sanningen af sina åsigter,
än Kellgren för den "erkända Smaken", samt dessutom egde
en stark sjelfkänsla, för att ej säga egenkärlek. Kriget blef
nu personligt och fördes med alltid stigande både bitterhet
och ensidighet. Th. fortfor att kalla sin motståndare
"Behagens Skald" och att erkänna hans qvickhet, Kellgren
förnekade ej i Th:s skrifter tankestyrka och spridda drag af
storhet, men ingendera satte särdeles högt värde på de
förtjenster, som funnos hos motståndarn och de sjelfva
saknade. Det skulle blifva både alltför vidlöftigt och otrefligt
att i spåren (olja denna fejd, hvaruti de båda kämparne
framtedde hvardera en egen art af virtuositet: Th. "gick
rakt på saken med allvar och kraft,, redan emellanåt
framkastande djupttänkta sanningar, men utbildade, mer och mer
öfvergifvande den svulstiga declamationen, en stark
humoristisk beståndsdel; Kellgrens stridssätt var gemenligen
epi-grammatiskt, harcellerande, slutligen helst ur ett visst fjerrran
antastande genom häntydningar eller allusioner." Sin
culmi-nationspunkt, å ovettcts sida, uppnådde fejden genom Th:s
bekanta Straffsång, som begynte:

Hut, vitterbetens racka, hut!

Vid denna tid stod sedan 1784 Th. i vänskapligt
förhållande till den från Tyskland ej längesedan återkomna
Leopold, då för tiden Amanuens vid Universitets-Bibliotbeket
i Upsala, hvilken väl från 1781 började inskicka stycken
till Stockholms-Posten, men dock med dess Utgifv. ej stod
på rättj vänlig fot. Men vänskapen mellan tvenne personer
af så mycken skiljaktighet i lynne och tänkesätt kunde ej
räcka länge. Leopold utgaf 1785 sina Erotiska Oder och
Kritiska Anmärkningar öfver Gyllenborgs Tåget öfver Belt;
begge anmäldes i Stockh.-Posten med beröm. Han blef
vi-iiiqor. lux. XVIII. 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:30:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/18/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free