Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
T n o n 11, d , Thomas.
Han Lade icke varit länge i England, förrän ban "såg, att
Svenskarne öfverträffade Engelsmännen i själens ömhet och
böghet tre gånger, och i frihetsande tre gånger. . ..
Englands hela regering är en Balance: men af Väld och Rätt,
af Vett och Vanvett; af Sanning och Lögn, hvilket är
nödigt uti idéen af en Balance. ... Hans tillstånd i London har
varit en jemnt stigande förundran öfver Englands låghet ocb
Frankrikes höghet." Derefter tillägger ban: "Men Fransyska
Revolutionen, denna gudomliga och största händelse på
jorden näst Syndafloden, detta Yttersta Domsens dån för
Ty-rannierna — har gjort mig from som ett lam. Jag kunde
fara med frid och dö: om jag ej tyckte det just nu vara
värdt att lefva. Gamla Verlden såg ej, ocb våra barn skola
ej se, hvad den gudomliga Sanningen ger oss nu att skåda.
— Mitt högsta mönster är nu icke mera Hercules; utan
Orpheus."
Man finner häraf att Th., ehurn hans tänkesätt i
mycket undergått förändring, dock vidhöll illusionen om en
verldsförbättring, beredd genom omstörtning. Problemet
att störta dårar och slà själar,
till hvars utförande han hade rest ut för att uppmana
Bri-terne, var nu (enligt hans mening) i full fart i ett annat land;
saken gick så raskt, att dertill behöfdes der hvarken hans
ord eller hans medverkan: alltså blef nu "hans lust att skrifva
för Svenskar; emellanåt ville ban dock på Latin och
Engelska säga åt Verlden hvad ban hade på sitt samvete."
Men medel fattades: Tham anmodades att låna den nye
Orpheus JOO Rdr emot inteckning i blifvande
bokförlager; Kungen ombads genom Rosenstein att anbefalla
prolon-gationen af Hvitfeltska stipendiet, samt tillförsäkra honom
survivanccn om en profession (den philosophiska efter
Christiernin?) i Upsala; lön begärdes ej genast; endast
"profes-sorerandet af hans person" och rättigheten att hålla
philosophiska föreläsningar.
Men ehuru Th. "hade en alldeles besynnerlig afsmak för
allt afslag", fick han dock från båda hållen röna denna
erfarenhet. Gynnaren på Dagsnäs var stött öfver att hans
protegé på återvägen genomrest Vestergöthland, utan att
besöka honom. Han lemnade hans bref år och dag obesvaradt,
ocb när han skref, var det blott för att tacka för de frön Th.
skaffat honom från England, och slå iskallt vatten öfver
svärmarens enthusiasm. Så yttrade han i sin torra, buttra stenstil:
"Men till hvad ända, att icke hafva annat föremål här i
verlden, än att trycka? vara Auctor? Kanhända är det en nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
