Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’ ii o ii 11- u , Thomas.
konst. Åren gingo fredsamt och tyst; kanske alltför tyst;
gerna (tillstår ban i ett bref till Herders enka) skulle han
föredragit, att, vid ett mera besökt universitet närmare
Tysklands medelpunkt, finna mera både anklang och motsägelse,
ett anderikare och mera vetenskapligt, om än oroligare lif.
Mellertid inträffade en omvexling, då Gustaf Adolf, på hvars
födelsedag d. i Nov. 1804 han, å ungdomens vägnar, på
svenska sjöng en Glädje-Sång, för en längre tid i Greifswald
tog sitt högqvarler, under hvilken tid många Svenskar (bland
dem Wetterstedt, De la Gardie och Brinkman) gingo ut och in
i hans hus: — angenäma besök, emedan kärleken till
fädernesland och landsmän lefde oförkolnadt qvar i bans trogna
bröst. Krigets skiften förde dock snart hit andra gäster,
som gjorde intrång i hans busliga beqvämlighet, och sårade
hans öron genom utropen: Vive 1’Empereur! Från denna lid
började lynnet fördystras, nattsömnen vika, helsan aftaga.
En förkylning ådrog honom neiffeber, och denna snart
döden, innan ban ännu uppnått det 50:de året. Det var natten
till d. 1 Oct. 1808, som den bimlaburna anden återvände
till sin ursprungskälla, finnande ett ljus, hvarefter vi alla
härnere i dunklet famla.
"Thorilds utseende och hållning — säger biograpben —
bar en stämpel af ädelhet, själfullhet, lättrörlighet och
smärt-bet, som — enligt hans mågs berättelse — egde någonting
hind-artadt. Han var blond, ined skär hy och klara, blå
ögon; längden något öfver medelmåttig; växten smal och
fin, utan att synas mager; ställningen alltid rak, med
blickarna oftast rigtade uppåt; gången bestämd, fast, men ledig
och skyndsam. Alla kroppens ledamöter bildade tillsaromans
ett harmoniskt helt. Lätt kom ban i eld; förtjusning,
hänförelse, — men icke halmlågans, — var bans lifseloment.
Under lugna samtal visade bans ögon alltid den lifligaste
uppmärksamhet, och kring de fina, genialiska minerna
sväfvade ett eget behagligt småleende. Men ont något, som
förekom honom ovärdigt, lågt, nedrigt, bragte honom i barm
— (ocb delta bände blixtsnabbt): då förvandlade sig blick
och ord till ljungeld och thoi^iön. Förmågan dertill hade
ban ock sjelf, i sitt omkring 178» antagna namn ("Thors
eld", eller "eld af Thor"), velat beteckna. Den gentleman
äfven i klädsel, som ban varit redan under sin fattigaste tid,
fortfor han ständigt att vara. Vi veta, att han i Upsala
hade gjort sig ej mindre bemärkt genom moderniteten oeh
finbeten af sin mörkblå slangkappa, äfvensom prydligbeten
af sin hatt, än genom sitt stolta anlets-uttryek och sin på
IIIOGH. LUX. XVIII. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
