Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Thunberg, Daniel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thunberg, Daniel af.
45
Den 15 Febr. 1763 skrifver T.: "Slutligen får jag
berätta, att jag d. 28 Jan. hade bröllop. Om det blir sä
roligt i längden alt vara gift, som det nu är, sä är jag
lyckligen curerad ifrån ett ondt, som jag ofta varit desperat
öfver. Ty mitt elaka humeur, som mig stundligen plågade,
är nu alldeles försvunnet."
Den 23 Oct. skrifver E.: "Vår flotta kommer aldrig i
ordning, förr än dockorna bli färdiga." Den 21 Juli 1764
skrifver E. från Sveaborg: "I dag ha vi släppt vattnet på
vår slusspråm och håller den bra tätt. Luckorna läka
allenast litet. Om ett par dagar öppna vi honom igen och
släppa ett fartyg ur dockan. Denna tidning bör jag fägna
er med, min gubbe, som upphofsman till alla dessa
inventioner." Den 10 Juni 1763 skrifver E.: "Tack, min gubbe,
för ert conterfej. Så snart jag får någon skickligare mälare,
vill jag sända ett till er k. fru."
Den 20 Nov. 1766 lemnade T. på befallning biträde vid
planen till durchfarten från Vettern till Saltsjön, hvaraf dock
verkställigheten blef hvilande.
Den 25 Sept. 1760 skrifver T. till E. i ett bref — som
likväl finnes uti T:s efterlemnade manuscriptsamling både i concept
och reuskrifvet, hvilket synes antyda, att det icke afgått —
följande om ett honom gifvet uppdrag: "Konungens bref af
d. 4 dennes till Amiralitets-Collegium ålägger mig alt
bevista en förrättning uti Landskrona. Hos Hr Generalen
anhåller jag ödmj. alt blifvà entledigad från detta göromål,
helst som jag kan dervid ingenting uträtta, i anseende till
min helsa, som är så försvagad, att jag numera förmår
litet tänka uti de saker, som jag haft tillfälle att arbeta uti
förut, men allsintet uti främmande."
Den 6 Juni 1770 skrifver E. från Sveaborg: "Säg mig
era tankar, min gubbe, om finska furan. Jag tycker den
är mycket sämre än den svenska-; mycket lösare och håller
oändligen niiudre. — Jag märker af ert bref, min gubbe,
att ni blifvit mycket ömtåligare än förr. Vi ha då äudrat
oss olika. Min helsa har blifvit mycket kinkigare; men mitt
humeur tar emot denna verldens omskiften, som jag läste
dem i en bok och som de passerat för 1000 år. Jag
tycker att de gå mig så litet an, efter jag så litet är bär, att
de ej löna mödan att oroa sig öfver. När ni och jag äro
döde, så händer helt visst, alt de skämma bort både Docka
och Sveaborg. Hvarföre ska vi oroa oss deröfver? Nar en
hop år äro förbi, kommer annat folk, som sätter våra
arbeten i bättre ordning, än vi ha gjort. Intet ska vi oroa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
