Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
243
Ma gällde det att med Paulus "akta allt för skada, pd det
han måtte vinna Christum", det vill säga: Han skulle
genom sjeliforsakelsen i trons bön införa all sin lärdom i Gud,
att bos och med Honom behålla det goda, nyttiga, för Guds
Rike användbara och bortmista det öfriga: Han skulle
förlora all sin lärdom i Gud, utan att förlora något godt deri;
måhända förvärfva mer deraf, om hans plats behöfde det,
för alt i denna mening förlora det och hålla det
förloradt: Han skulle, med ett ord, nedlägga allt för Christi
kors, föra det genom Christi död i sin egen själ och
deri och derigenom införa det i Guds Andes ödmjukhet till
Guds och nästans tjenst, att ban deri, i all sin lärdom,
kunskap och vett, måtte vara försakad och tillintetgjord, och
svara oinskränkt till" Christi bud: "Den som är störst vare
som den minsta, och den som förmäst är vare allas tjenare",
och detta af hjertat och väsentligt, såsom meningen är med
alla Guds ord.
Detta Disas prof, detta paradoxon Christi, detta
Evangelii problem synes Tollstadius hafva bestått, löst ocb
genomgått med ovanlig och exemplarisk lätthet, ty ingen sägen
från hans närmaste vänner, hvarken skriftlig eller muntlig,
förvarar något vedermäle om svår ångest och bittra
morti-ficationer, ehuru för sanningen och i sanningen alldrig
någon har begagnat eller kan begagna en respectabel lärdom,
till sakens, ringlietens och enfaldens tjenst och försvar,
värdigare, trognare och’ rättsinnigare, än ban. Af egen
upphöjelse finnes intet spär, ingen andedrägt: allt bär vittne
om Christi öfvermakt öfver hans ande och om den
sjelfför-sakelse och ödmjukhet den föder. Har ofvansagde
genomgång varit honom så lätt, som den synes varit, så ger detta
tillkänna, att from och uppriktig gudaktighetsöfning åtföljt
hans studier i okunnighetens tid, fore hans egentliga
väckelse, hvarigenom de blifvit i möjlig måtto af Gud helgade
och den dem så nära och lätt åtföljande högfärdscld
tempererad. Sådan vishet hade han troligen från barndomen
lärt af sin fader; ty äfven om honom förvarar minnet
vördnadsvärda vittnesbörd om förstånd af Christi sanning och
gudsfruktans kunskap. Hvaraf kommer att rationalism och
neologi så mäktigt, djerft och öfvermodigt inträdt och
uppträdt bland sjelfva presterskapet inom Protestantismen? Till
stor del är den icke annat, än den gamla, hedniska
visheten, som går igen och spökar i vår kyrka, som för dess
tämjande och hållande inom tillbörliga gränsor icke har makt,
mod och ande nog, 6edan den missvårdat segren och bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
