Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik. 243
läst sia Bibel och sia Paulus? Huru bär man då Jesu och
Apostlarnas ord i sitt hjerta? — Man hade från
predikstolen i offentlig gudstjenst i landets hufvudstad vid
tiden af Ständernas närvaro till allmänt Riksmöte nedsatt,
vanfrejdat och smädat denna gpdaklighetens då ännu enda
kända gestalt i Norden. En man med Luthers sannfärdiga
tro, ande och kraft i själen, såsom Tollstadius, kunde icke
tiga härvid och låta sig i samvetet af Guds Ord kallas "en
tyst hund." Hade han icke prophetens Bassun, så hade han
dock en tro och en tunga. Pligtkärlek, hederskänsla,
bro-dertro och tacksamhet till Gud tvungo gemensamt hans
välvilliga ungdom, då alla tego, att öppet tala. Utmaningen
var gifven, svaret fick icke dröja. 1 St. Jakobs kyrka, 4:e
Sönd. efter Trettondagen år 1725, sedan ban befallt sin själ
i Guds hand, höjde han sin röst, återkastade lögnen och
besvarade smädelsens ord med sanningens, till försvar för
gudaktighetsöfoingen, så enskilt, som i fromt samqväm.
Redan detta var nog vågadt, men ban gick ännu längre. Nitet
om Gud och patriotismen, på gudsfruktans och trons grund,
dref honom i landets svåra nöd och olycka efter Carl XIl:s
död, att tillägga, ehuru med sitt vanliga saktmod: "Om alla
Biskopar och Lärare, efter Guds ord och derpå grundade
Stadgar, redeligen gjorde det de hörde, skulle det stå bättre
till i landet både med kunskapen om Gud och lefvernet för
Gud." Verba formalia, sådana de af biographen uppgifvas,
både den Tyska och den Svenska, som tyckes endast ha
öfversatt den förra.
Detta var ett alltför dristigt ord, som icke kunde
fördragas, än mindre förlåtas. För detta måste ock T. låta
sig hatas och lida under bela sin lifstid, och, ehuru
segrande genom tålamod, tro och bön, ehuru vinnande måugen,
äfven fiende, och afväpnande alla, dock med all Christi
kraft, ödmjukhet och försoningsnåd i Christi fullkomliga
ålders mätt i en Christen, kunde han icke ernå allas
tillgift; ty ännu vid sin likbegängelse fanns han endast af få
sina embetsbröder i Consistorio värdig att följas till grafven.
Hvad skole vi säga om en sådan dristighet?
Vi måste gilla och försvara den, med hänseende till tiden
och personen, men varna för efterföljelsen.
Det heter i Guds Ord: "Fack icke lejonet, som sofver"i
men det heter ock: "Upphöj din röst} som en Bassun." Det
är till sådana steg, som den christliga visbeten ålägger oss
att pröfva våra krafter, fråga Gud om råd i bönen och
iefce löpa osände. Man skulle tycka, att ett så upprö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
