Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
28."»
den emot snamn. Till och med förstockade lyckades ban
böja till erkäDsla. Det hände mången gäng,j när härda och
förhärdade brottslingar icke kunde förmås till bekännelse,
hvarken genom vittnen, domarens föreställningar eller andra
presters allvarliga och bevekliga ord, att Tollstadius
förbindligt anmodades att låna sitt bistånd; ocb det lyckades
honom, ofta med få ord, att med rösten af Jesu namn
intränga i den arma själens förbund med Satan och bryta det.
Det må anses vara på sitt ställe, att bär anföra några
exempel, som tillika bevisa huru Gud var med honom och
bevarade honom. Han kom en dag till Smedjegårdsbäktet för
att besöka en lifsfånge. I porten mötte honom ett barn, som
bad honom gå hem. Hans vaksamma själ märkte ett intryck
deraf i sitt inre, och vau att lyda detta stilla vittne, vände
ban om och gick hem, såsom på barnets befalluing. När han
dagen derpå besöker fången, bekänner denne, att han dagen
förut haft allt i beredskap att mörda honom, ikläda sig
hans drägt och rymma. Gud hade under tiden uppväckt
brottslingens samvete till ånger. — En dag går ban på gatan
och ser vid ett plank en man med förstörda anletsdrag lägga
an på honom för att skjuta honom. Han gick honom stilla
och frimodigt till mötes, hvarvid geväret föll ur hans
händer. "Min vän! hvad har jag gjort dig emot, att du vill
mig så illa?" Den olycklige svarade: "Ingen ting; förlåt
mig, Herr Kyrkoherde! för Guds skull. Jag är en osalig
och fördömd menniska och ledsen vid lifvet, derföre tänkte
jag mörda någon för att få gå till döden." "Men hvarföre
valde du mig?" "Jo, jag hörde Herr Kyrkoherden predika
i Söndags och då tänkte jag, att om någon skulle dö saligt,
så vore det Kyrkoherden; derföre ville jag helst ta lifvet af
honom." Tollstadius tog honom hein med sig, och han blef
småningom en stilla och lycklig menniska. —■ En dag
inträdde en okänd Herre i hans rum, med anhållan från en
lifsfånge om dess besök. Han följde. Utanför porten
väntade en täckvagn. Han inträdde och hans ögon förbundos.
Efter färden fördes han några trappor upp, och, då
förbandet aftogs, befann ban sig i en sal, hvarest stupstock
och bila voro anordnade och tillreds. Tollstadius, som på
denna tid var som häftigast hatad och förföljd, trodde att
denna afrättning var honom ämnad, oeh sade: "Ar det jag
som här åsyftas?" "Nej! men innanföre detta rum är en
lifsfånge, som här inom en timme skall afrättas: han har
begärt att få tala med er förr än han dör; men om han
säger eder sitt namn eller ni frågar det af honom, då äre vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
