Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tollstadius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tollstadius, Erik.
28."»
är i tjenst bos alla konungars konung. Hans namn är Jesus
Cbristus, ocb i Hans namn bannlyser jag er, till dess ni lika
öppet och offentligt återkallat edra hädelser, som ni här
oförsvarligt utkastat dem." Mannen måste hemföras djupt
träffad af dessa ord. Han begärde att få tala med T., men
ban kom icke. Slutligen, efter flera dagar och flera bud,
och med vilkor att alla som hört hädelserna skulle tillkallas,
infann sig T. och såg honom förstörd af samvetsqval och
ångest. Han lät honom återkalla sina ord, hvilket befanns
ske uppriktigt, och sade derefter: "Så vare då i Jesu
Christi namn eder boja upplöst för denna gång och, gifve Gud!
för evigt. Gack i frid och synda icke hädanefter." Den
olyckliges ansigte ljusnade och allt var godt igen och bättre
än någonsin förut. Den som tror sig om att våga ett
tvifvel om denna sägen, må tillåta sig det på eget ansvar.
Jag vet den från ett håll, som mig icke tillåter någon
tvekan. — Sådana hjeltegeruingar, utom efter apostlarna,
känner icke kyrkohistorien, så vidt jag vet, — hvilket visserligen
är mycket mindre än jag önskat, — mer än efter Ambrosius
i Mailand och Lassenius, Pastor vid S:t Petri i Köpenhamn.
Observandum — et cum veneratione — non imitandum, nisi
per immedialum Spiritus Sancti mandatum *).
Det är bekant att presterskapet i Stockholm af ålder
uppburit sin förtjenta lön genom en kringsänd bok, hvari
alla, som gifva, anteckna sina namn och sitt frivilliga bidrag.
Detta kallas termination. T. kunde aldrig förmå sig att
tillåta sådant för sin räkning. "Den som finner min möda
värd någon lön, ger väl Gud att sända mig hvad Honom
behagar", sade han. Påskboken, som den heter, kom många
i oläglig tid; man gaf för verldshedern, mer än hågen var.
Sådant var honom profant, hans christliga sinne och
förtröstan på Gud kunde icke lida det. Äfven härigenom blef
han många sina embetsbröder förhatlig, ehuru han ej gjorde
det till lag för andra, som det icke heller är. Det är en
Guds gåfva. Ingen kan taga den, utan den varder gifven.
Han lefde således med sitt hus, i fullkomligt ren mening,
*) Ilar må ingå ett bevi» på T:ii fördomsfrihet och renhet från
allt, som smakar af formad pietet. Han bjöds till middag i en
fritänkares hus af medelclassen, från hvilket vanan af bön före och
efter måltiden var bannlyst, ännu då för tiden en oerhörd färmätcnhet.
Vid inträdet i matsalen satte han sig genast till bordet, så snart han
såg det för sig passande. Värden, som för hans skull hade beslutit
att för den gången låta läsas till bord, yttrade förvånad: "Hur nu?
Skulle vi icke läsa först?" "Det har j»g undangjord t redan på
Norrbro", sade T. — Mindre illa ingen bön, Sn den, söm Sr Utan
uppriktighet, var hans mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
